Raya av Henrik Johansson

Originaltitel: Raya

Sidor: 256 (Danskt band)

Recensionsexemplar: Från författaren, tusen tack! 

"En storm drar in över staden och förseglar bagerifabriken. En våg av vilda strejker sveper över landet. På fabriksgolvet sprider sig oron bland de osäkert anställda, något måste göras. De samlar sig och utmanar såväl fackklubben som företagsledningen.I stormens öga står en familj.

Raya jobbar som vikarie vid ugnen, den första kvinnan på sin post. Hennes mor förpackar brödet i slutet på linjen. Hennes styvfar är deras chef.

Detta kammarspel utspelar sig under ett dygn och två arbetsnätter där allt ställs på sin spets."

Jag har läst och lyssnat på två tidigare verk av Henrik Johansson. Dels läste jag boken Av kött och blod för flera år sedan och nyligen lyssnade jag på hans novell Caradrius. Jag har tyckt väldigt bra om båda och därför tackade jag även ja till att läsa Raya, även om ämnet kanske inte är något som hade väckt min uppmärksamhet vanligtvis.

Men han gör det här så bra att det bara tar mig en kväll att läsa ut boken. Jag blir snabbt indragen i karaktärernas känslor och frustration över läget på deras arbetsplats. Säkerheten är inte på topp, de får jobba långa skift och det är inte många som har fast anställning. Säkert en situation som många i verkligheten också kan känna igen sig i. Dessutom förekommer det en del sexuella trakasserier mot de kvinnliga anställda.

Jag tror inte det är många som skulle kunna skriva en sån här bok och hålla mitt intresse uppe i över 250 sidor. Jag menar, det är inga mord, inga monster, ingen magi, inga mörka familjehemligheter. Inget av det jag oftast dras till. Men ändå satt jag i min soffa och plöjde igenom den för att jag behövde veta hur det skulle gå, speciellt för Raya.

Caradrius hade ett slut som var otroligt bra och verkligen kändes. Utan att avslöja något skulle jag vilja säga detsamma om slutet på den här berättelsen. Det ska bli väldigt spännande att se vad författaren hittar på i framtiden. 

Caradrius av Henrik Johansson

Originaltitel: Caradrius

Längd: 0t 38 min

Uppläsare: Simon Väderklint

"Alice är allvarligt sjuk. Själv bryr hon sig inte. Men det gör Jack. De är unga och lever i samhällets ytterkant, ett skitigt och rått Göteborg, präglat av våld, Aids-noja och droger. En av Jacks torskar berättar att Caradrius har återuppväckts. Pestfågeln som helar de sjuka ska finnas i en rivningskåk. Jack bestämmer sig för att de ska finna fågeln. Han är villig att göra vad som helst, bara Alice blir frisk."

Jag blev tipsad om den här boken av författaren. Han skickade ett mail och berättade om den och att den fanns på Storytel. Jag blev nyfiken och har ju dessutom upptäckt att de här korta novellerna passar väldigt bra som ljudböcker, så jag bestämde mig för att lyssna på den.

Det är en väldigt rå berättelse. Det är inte mycket ljus och hopp i den, men det är otroligt välskrivet. Det enda som lyser igenom all svärta är vänskapen mellan Alice och Jack. Han tar hand om henne på de sätt han kan, även om han tvingas göra saker för andra som inte är trevliga.

Jag tycker det är en mycket läsvärd novell. Den hinner med att lämna avtryck i mig som läsare trots den korta stund det tar att lyssna på den. Och slutet, det var det bästa och samtidigt mest smärtsamma med hela berättelsen.