"112, vad är det som har hänt?
Sent en fredagskväll i januari 2021 inkommer ett samtal till SOS Alarm. En tonårig flicka har kastat sig ut genom ett öppet fönster.Ärligt, nära och med oförställd öppenhet skildrar Tilda Boisen och Frida Boisen med egna ord upptakten och efterspelet till den ödesdigra natten. Mor och dotter förenas i en livsviktig resa för att förstå varandra, för att förstå sig själva och för att hitta tillbaka till livet.Aldrig släppa taget är en berättelse som krossar tabun och skam om psykisk ohälsa. Det är en berättelse om en tonårsdotter som kämpar för sitt liv. Om föräldrar som krigar för att hjälpa men inte når fram. Om ett samhälle där resurserna inte räcker till, där unga blir satta på vänt, med de mest fruktansvärda av konsekvenser. Men mest av allt är det en berättelse om kärlek, ork och hopp."
Aldrig släppa taget är en otroligt viktig bok i en tid när allt fler lider av psykisk ohälsa men inte får den hjälp de behöver.
Tårarna har runnit, ilskan har brunnit och hjärtat har gått sönder under läsningen. Tilda beskriver så öppet och ärligt om det mörker hon befunnit sig i, hopplösheten och frustrationen över att ingen verkar förstå, att ingen ens verkar lyssna på riktigt.
Samtidigt får vi ta del av Fridas kamp för att nå fram, försöka förstå och för att få den hjälp som Tilda behöver. Något som verkligen slår mig under läsningen är kärleken som finns i den här familjen. De finns där för varandra till hundra procent även i de mörkaste stunderna och det värmer att se, det blir ett ljus mitt i allt mörker.
Boken är på över 400 sidor men jag sträckläste större delen av den under en kväll. Hade jag inte behövt sova hade den tagit slut under en sittning. Det är en bok som känns, som gör ont, som rör upp känslor. Och det behövs.
Tack Tilda och Frida för att ni delar med er av er berättelse, för att ni öppnar upp för samtal och sprider kunskap.
Veldig fin tittel på en bok som hørtes både viktig og engasjerende ut og nok som du sier er veldig aktuell siden mange sliter uten å få den hjelpen de trenger. Og det er så kjekt når bøker er ganske tykke, men så engasjerende at man leser dem veldig fort, da er en bok virkelig god når sidetallet liksom ikke merkes.
SvaraRaderaJag håller med! När man inte ens tänker på sidantalet är det en riktigt bra bok :)
Radera