"Ombord på Otosan finns en tjej som heter Gladys. Kriget kom till hennes stad och hennes mamma gjorde det enda hon kunde: hon räddade sin familj. Men sen gick allt fel. Jättefel. Och räddningen på planeten Vial är långt, långt borta."
Jag blev positivt överraskad av Till Vial: 8400 dagar kvar. Den innehöll mycket mer än jag trodde att den skulle göra.
Vi får följa två syskon ombord på ett rymdskepp som ska ta dem till Vial, den nya planeten där mänskligheten ska bo. Egentligen skulle skeppet ha haft flera tusen människor ombord, men där finns bara de två syskonen.
I tillbakablickar får vi sakta men säkert reda på hur de kom dit, vad som hände med jorden och var deras mamma tagit vägen. Det är en berättelse fylld av smärta och sorg. Samtidigt fanns det delar där min puls slog riktigt hårt för att det var så läskigt! Det hade jag inte förväntat mig. Men en bok som skrämmer mig är ju något jag gillar så det höjde upplevelsen ännu mer.
Kapitlen som utspelar sig i nutid visar syskonen när de börjar misstänka att något inte är som det ska på skeppet och med deras resa. Det är hjärtskärande vissa gånger.
Jag tyckte jättemycket om den. Det enda lilla klagomål jag har är slutet. Jag hade velat ha boken något längre så slutet hade fått lite mer utrymme och lite mer till att förklara vissa saker. Men överlag en otroligt bra läsupplevelse!
Denna låter så spännande och blir lite sugen på att läsa den. Får lägga den i min hög med olästa böcker. :)
SvaraRaderaGör det! :) Den var riktigt bra, ett härligt äventyr.
RaderaRoligt att du tyckte om den! 😃 den var ju en liten chansning. 😅 Men jag håller med, hade velat ha mer i slutet.
SvaraRaderaDen var så bra! :D Tack igen för den <3 Känner fortfarande pulsen öka när jag tänker på de läskiga delarna :P
RaderaTack för fina ord!
SvaraRadera/Författaren
Tack för kommentaren! Kul att du hittade hit :D
Radera