Mörkrets barn av Sofie Bjarup

 

Originaltitel: Mörkrets barn

Sidor: 505 (Inbunden)

Serie: William Sinclair & James Quilter (del 1)

"Whitechapel, London, 1888. Den unge journalisten William Sinclair har aldrig tidigare varit i den här delen av staden. Anständigt folk ur överklassen har inte där att göra, men de makabra morden har med magnetisk kraft dragit dit både pressen och horder av nyfikna.

Alla är så uppslukade av tidningarnas sensationella rapporter om det som nattetid sker i de mörka gränderna, att knappt någon lägger märke till att armen av en ung kvinna sköljts upp på Themsens strand. För William blir det dock början på något som kommer påverka resten av hans liv.

Mötet med slummen får Williams världsbild att krackelera. Dottern till en av hans mors vänner har försvunnit och i försöken att finna henne dras han allt djupare in i Whitechapel, samtidigt som hans häftiga och förbjudna förälskelse i den radikale kollegan James gör att han heller aldrig vill därifrån."

Mörkrets barn lockade mig snabbt med sin handling. Dels mordhistorien och dels tidsperioden den utspelar sig under. Det är ett väldigt uppdelat London vi får möta. De rika och välskötta kvarten där William växer upp. Sedan har vi Whitechapel, där är det fattigt, hårt och människor kämpar för att överleva dag till dag.

Jag dras raskt in i berättelsen och börjar snabbt tycka om William, trots att han är lite naiv och dömande i början när han får uppleva mer och mer av det hårda livet för människor som inte har pengar. Men det märks en utveckling hos honom i takt med att man kommer längre och längre in i boken. Kärleken mellan honom och James är som ett ljus i allt mörker som omger dem, trots att de måste hålla den hemlig.

Den tog en hel del svängar som jag inte var beredd på, speciellt med hur mörk den faktiskt skulle visa sig vara. Det är första delen i en planerad serie och jag ser verkligen fram emot att träffa William och James igen!