Svinet av Åsa Grennvall

 

Originaltitel: Svinet

Sidor: 200 (Inbunden)

"Serieromanen Svinet är ett ensembledrama om ett svin och hans kvinnor. En halvung man med oförlösta konstnärsambitioner framlever sina dagar i en nutida svensk storstad, där han kastas mellan högtflygande hybrisattacker och våldsamma utfall av dålig självkänsla. 

Hans aggressiva mindervärdeskomplex drabbar främst kvinnorna omkring honom; den uppburna men ångestridna författarinnan han vägrar lämna bakom sig, hennes socialfobiska väninna som barrikaderat sig i sin ingrodda lägenhet och Svinets egen mor, som gör allt för att inte uppröra sin känslige son. När han lär känna en flicka i väntrummet till psykakuten och snabbt börjar ta kontrollen över hennes liv dras banden mellan personerna åt likt en strypsnara och berättelsen blir till en norénsk mardröm."

Jag blev tipsad om den här serieromanen av Snowglitter Books. Hon skrev att jag nog skulle kunna känna igen mig en hel del i berättelsen och var även noga med att påpeka att det därför fanns många triggervarningar. Jag blev glad för både tipset och omtanken! 

Svinet är en väldigt mörk historia. Om en man som utnyttjar alla kvinnor i sin närhet. Det spelar ingen roll om det är vänner, flickvänner eller familj. Han tar det han vill ha och skiter i vad som händer med dem som hamnar i hans väg. 

Det finns verkligen mycket jag känner igen mig i. Den charmiga rollen man får lära känna först, det mörka som sen kommer smygande för att till slut ta över helt. Anklagelserna om otrohet, humörsvängningarna, skitsnack om tidigare förhållanden, känslan av att tassa på tå över ett minfält för vad som helst kan få något att explodera igen. Det är en otroligt tung berättelse. Samtidigt är den en lättnad att läsa för den visar att mina upplevelser inte bara var jag som överdrev eller var för känslig. 

Illustrationerna i den är råa, ärliga och väldigt passande till vad som utspelar sig på sidorna. Det är inte bara svinet man reagerar på i boken heller. Flera av kvinnorna mår riktigt dåligt och har självskadebeteenden. Vissa av dem har destruktiva vänrelationer till varandra och så finns svinets mamma som lyckas vara både blind för och väldigt medvetet om hur hennes son är. Hennes tankar i slutet av boken fick mig att tänka på Vi måste prata om Kevin som jag läste ut för några dagar sedan.

Det är en stark, träffande och obehaglig serieroman.