Polcirkeln av Liza Marklund

 

Originaltitel: Polcirkeln

Sidor: 375 (Inbunden)

Serie: Stenträsktrilogin (del 1)

"Stenträsk i Norrbottens inland, tidigt 1980-tal.

Fem tonårsflickor träffas en gång i månaden för att diskutera litteratur. En av dem försvinner spårlöst. Fyrtio år senare hittas hon, naken och huvudlös, inmurad i ett brofundament. 

Wiking Stormberg, pojken som flera av flickorna var förälskade i under skolåren, är idag polischef i Stenträsk. Han utreder mordet på sina forna klasskamrat. 

De fyra kvinnorna i bokcirkeln, som de kallade för Polcirkeln, återförenas julen 2019 för första gången sedan kamratens försvinnande. För Wiking står det snart klart att något i flickornas relationer utlöste det våldsamma brottet. Frågan är vad, och vad han själv hade för del i det."

Jag har läst en annan bok av Liza Marklund tidigare men det är många, många år sedan. Jag har inget direkt minne av den och kan inte riktigt jämföra på något sätt och se om hennes skrivsätt har ändrat sig. Däremot kan jag säga att jag verkligen gillar Polarcirkeln.

Det handlar om ett försvinnande, ett brott. Och visst får man följa polisen som utreder fallet litegrann. Men allra mest tycker jag det handlar om de fem flickorna, både tiden innan försvinnandet och hur de fyra som finns kvar är när de träffas igen flera år senare. Det finns så mycket som skaver i deras grupp och det är intressant att följa det utifrån. Jag hade däremot inte velat vara med i deras bokcirkel, det verkar inte ha varit speciellt trevliga träffar på slutet. 

Karaktärerna är inte nödvändigtvis lätta att tycka om. Jag har en favorit bland tjejerna som verkligen känns snäll och äkta. De andra är mer komplicerade. Det är inte något dåligt utan gör istället så att berättelsen får flera lager där mycket döljs bakom det ytliga de visar upp. 

Jag är glad att det här ska bli en trilogi och längtar efter nästa del!