Paradiset ligger under mammas fötter av Gina Dirawi

 

Originaltitel: Paradiset ligger under mammas fötter

Sidor: 310 (Pocket)

"Mona längtar efter frihet, revolution och att slippa alla hyenor i småstaden som inte fattar att hon är en alfakrigarinna. Både de i moskén och skolan är hatare, till och med Mila har blivit en feg slavinna. Men bara oupplysta kan kalla Monas graffiti för klotter - det är konst som visar sanningen.

Hennes bästa vän Mila måste skaffa flawless betyg för att komma in på läkarlinjen och flytta från Norrland. Det är dags att visa världen att hon är mer än ett hijabispöke som inte går på andra fester än sin mammas mångfaldsgrupp. Ja, Mila kanske inte har nått sin målvikt än och hjärnan har inte funkat som den ska på sistone, men hon vet att hon har Allah på sin sida. Måste Mona vara så extrem bara?

Nour bor i ett palestinskt flyktingläger i Beirut - en sliten stadsdel som styrs av en grupp korrupta män. På skönhetssalongen samlas kvinnorna varje dag för att avhandla det senaste skvallret och hemligheterna som kan förstöra människors liv."

Paradiset ligger under mammas fötter har jag velat läsa sedan den kom ut. Det lät som en berättelse jag inte tagit del av tidigare och att få nya perspektiv är en stor anledning till att jag läser. Då kan jag få ta del av liv, känslor och händelser som jag själv inte har upplevt.

Den här boken är verkligen ett bra exempel på det. Jag har inte den erfarenheten som Gina och hennes karaktärer har. Det känns som att jag lär mig mycket under läsningen. Förutom att berättelsen känns lärorik är den också riktigt bra. Det är ett rappt och vasst språk, komplexa karaktärer och många stora ämnen som tas upp. Det handlar om psykisk ohälsa, rasism, frihet, vänskap och viljan att förändra världen. 

En del av boken utspelar sig i Sverige, sedan flyttar den sig till ett flyktingläger i Beirut. Där kan man verkligen tala om en miljö jag inte har någon erfarenhet av. Men Gina beskriver allting väldigt levande, hur hårt det är befinna sig där och hur desperata vägar man måste ta för att komma därifrån. Det är otroligt berörande och samtidigt hoppfullt när man ser de här två starka tjejerna försöka navigera i en miljö som är främmande för dem också eftersom de växt upp i Sverige. 

Jag tyckte den var jättebra och uppskattar att den tar upp många viktiga frågor samtidigt som det är en bra skriven berättelse.