Amy Snow av Tracy Rees

 

Originaltitel: Amy Snow

Sidor: 506 (Häftad)

"Året är 1831 när åttaåriga Aurelia Vennaway hittar ett övergivet spädbarn i snön på herrgårdens ägor. Hon tar med sig hittebarnet hem, till föräldrarnas stora förfäran. Men Aurelia övertygar dem om att barnet ska få stanna, och hon döper henne till Amy Snow. Amy växer upp bland tjänarna, avskydd av Aurelias aristokratiska föräldrar, men för Aurelia är Amy som en syster. En innerlig vänskap som abrupt tar slut när Aurelia dör, endast tjugotre år gammal, och den obeveklige godsägaren skickar Amy på porten.

Det dröjer inte länge innan Amy får ett paket med ett brev från Aurelia, där hon avslöjar att hon burit på en hemlighet. Från graven skickar hon Amy på en skattjakt som bara Amy kan följa mot en livsomvälvande upptäckt."

Amy Snow är ren och skär läsglädje. Jag har velat sträckläsa boken samtidigt som jag ville dra ut på det för att den inte skulle ta slut. Nu när sista sidan är läst saknar jag berättelsen och vill tillbaka in i den. Jag vill följa Amy ännu längre, få läsa ännu mer! Det är verkligen en speciell känsla när en bok passar mig som läsare så bra. 

Amy är en karaktär som är lätt att tycka om. Hon får ingen lätt start på livet men lyckas ändå klara sig tack vare vänskapen med Aurelia. Men det är när Aurelia dött som berättelsen börjar. Det är då Amy får ge sig ut på sitt äventyr och sin skattjakt i form av brev som Aurelia lämnat efter sig. 

Jag älskar idéen med skattjakten. Den får Amy att växa och träffa alla möjliga sorters människor. Vissa otroligt vänliga och varma, andra som inte är lika godhjärtade. Men framförallt lär hon sig mycket om sig själv och vad hon klarar av. Och sakta men säkert får hon ta del av en hemlighet som Aurelia inte kunde dela medan hon var i livet. 

Vi är inte långt in på 2021 men jag vet att jag precis har läst en bok som kommer vara med på listan över årets bästa böcker.