Kidnappningen av Anna Schulze

Originaltitel: Kidnappningen

Sidor: 453 (Inbunden)

"När Anna Schulzes pappa är elva år förs han bort av sin mamma Daisy. Året är 1936, Daisy är ekonomiskt utblottad och de flesta av hennes vänner och släktingar har vänt henne ryggen. Med två havererade äktenskap bakom sig ser hon kidnappningen av sin egen son, och flykten utomlands, som ett sista desperat försök att skapa ett förhandlingsutrymme. 

I Kidnappningen - En släktberättelse utforskar Anna Schulze en verklig händelse i sin egen familjs historia. Med hjälp av anteckningar, tidningsartiklar och dagböcker låter hon figurerna på de svartvita släktfotografierna få liv. Farfar Harald, farmor Daisy. Den ofattbara berättelsen finns där mitt i alla papper, bilder och dokument. 

Kidnappningen - En släktberättelse är en skildring av en livlig, vacker, intagande men också djupt självcentrerad kvinna på gränsen till nervsammanbrott. Men det är också berättelsen om Annas pappa och vad som hände honom under de nästan tre år han var efterlyst av Interpol, och hur det formar en människa att som barn bli uppryckt från sitt hem och berövad allt det man känner till - sitt land, sitt språk, sin familj. Kidnappning är en sorts stöld, stölden av en människa."

Den här boken köpte jag på bokrean för något år sedan. Jag minns det så tydligt för jag plockade upp den, började läsa första sidan och kände direkt att det här var något för mig. Så jag köpte den och tänkte läsa den ganska tätt inpå det. Men så blir det ju sällan och den fick vänta något år.

Det heter ju att den som väntar på något gott aldrig väntar för länge och i det här fallet stämde det verkligen. Kidnappningen är en av de mest fascinerande böcker jag har läst. Den är baserad på riktiga händelser och det bevisar helt klart att verkligheten slår fiktionen ibland. Många gånger känns det som att jag sitter med hakan nere i backen på grund av hur karaktärer beter sig. Speciellt Daisy, kvinnan som kidnappade sin son. Hon verkar ha levt i en egen liten värld och kunde aldrig se när hon hade fel eller gjorde något galet. Det var alltid alla andra som var dumma och emot henne. Tyvärr går ju sådant alltid ut över andra, i det här fallet hennes två barn. 

Författaren är Daisys barnbarn. Hon reflekterar över hur kidnappningen påverkade hennes pappa ända upp i vuxen ålder. Vad det gör med en människa att tas ifrån alla val och bara följa med på någon annans galna nycker. Som läsare lider jag med barnen. Det gör ont att se hur själviskt en förälder kan bete sig bara för att hämnas på omgivningen och "få rätt". Hur någon kan förvänta sig kärlek och lojalitet när personen i flera år lämpat över ansvaret på någon annan som fått kliva in i föräldrarollen. 

Det var en perfekt bok för mig och är ni fler som gillar att läsa böcker baserade på verkliga händelser rekommenderar jag att ni plockar upp den här.