Den sårade divan av Karin Johannisson

Originaltitel: Den sårade divan

Sidor: 368 (Inbunden)

"Vad är galenskap? Eller, rättare sagt, hur ser den kvinnliga galenskapen ut? Vi känner till diagnoser som hysteri, schizofreni och paranoia, men vet mindre om hur diagnoserna kan användas av patienterna själva som roller eller masker, hur man kan ta makten över sin identitet som sjuk.

Agnes von Krusenstjerna, Sigrid Hjertén och Nelly Sachs fick alla psykiatriska diagnoser, men förhöll sig till dem på olika sätt. Karin Johannisson berättar om dem utifrån deras patientjournaler. Deras öden fälls in i en kontext av kultur, psykiatri, kön, kropp, sexualitet - allt det som ryms i bilden av kvinnan under modernitetens 1900-tal."

 Johannisson har verkligen gjort ett ordentligt arbete med den här boken. Det märks att hon gått igenom mycket material och det är välskrivet. Ämnet, kvinnlig galenskap, är intressant. Det är väldigt frustrerande att läsa om hur annorlunda de här tre kvinnorna behandlades i sina sjukdomar bara för att de var kvinnor. Hur alla deras turer till mentalsjukhusen påverkade dem på olika sätt, det var bara en av dem som såg sig hjälpt av det. De andra två fick inte en lika bra utgång.

Jag ska vara ärlig, det är intressant läsning att läsa utdrag ur patientjournalerna, se hur de som behandlade de här kvinnorna såg på dem, vad de fick för behandlingar, vilka diagnoser som gavs. Men samtidigt känns det som jag tränger mig på, det blir så väldigt personligt att läsa om någons annans sjukdom på det här viset. Jag kände dem inte, jag kan inte förstå vad de gick igenom, vad som pågick i deras tankar, om de verkligen använde sig av sin sjukdom på vissa sätt för att få sin vilja igenom.

Det är en svår bok att skriva om, jag kan inte riktigt hitta ord som passar. Man ska nog verkligen vara intresserad av just det här ämnet för att kunna läsa den lätt. Det blev inte samma besatthet som med boken om Anthony Perkins. Men den är välskriven, det går inte att säga emot. Och den gav mig en nyfikenhet över personerna Agnes, Sigrid och Nelly. Kanske skulle jag tycka att det var lättare att läsa biografier över dem, för de verkar ha haft intressanta men inte direkt lätta liv.