Miniatyrmakaren av Jessie Burton

Originaltitel: The Miniaturist

Sidor: 382 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Modernista, tusen tack! 

"En höstdag 1686 knackar artonåriga Nella Oortman på dörren till ett stort hus i Amsterdams rikaste kvarter. Nella har anlänt från landet för att påbörja sitt nya liv som hustru till den framgångsrike köpmannen Johannes Brandt, men möts i stället av hans bitska syster Marin.

Först senare dyker Johannes upp - och ger henne en bröllopspresent utöver det vanliga: en exakt kopia av deras hem i form av ett kabinettskåp. Skåpet ska inredas av en gåtfull miniatyrmakare, vars pyttesmå skapelser visar sig spegla sina verkliga motsvarigheter på överraskande sätt.

Nella blir till en början förbryllad av den slutna världen i hushållet Brandt, men i takt med att hon uppdagar dess hemligheter förstår hon vilka allvarliga faror som hotar dem alla. Håller miniatyrmakaren deras öde i sina händer? Och kommer hon i så fall att vara nyckeln till deras räddning eller orsaken till deras fall?"

På baksidan av den här boken står det att det är "Den sorts bok som påminner dig om varför du en gång blev förälskad i att läsa", och jag måste verkligen hålla med i det väldigt höga betyget.
Innan jag går in på själva boken så måste jag bara säga att omslaget är så fantastiskt vackert, bara det är magiskt i sig.

Och historien då, ja där har vi också magi. Jag dras direkt in i Nellas öde, ett äktenskap som inte alls blir som hon tänkt sig, ett miniatyrhem och en miniatyrmakare som verkar kunna se vad som är på väg att hända i deras liv innan de själva ens kan gissa sig till det. Och så mycket sorg. Det är verkligen ingen ljus historia, så många hemligheter och så mycket hämndbegär från alla möjliga håll. Nellas liv blir allt annat än lugn och tryggt, som hennes mor hoppades på när hon fick henne gift med en framgångsrik man.

Det är dessutom en välskriven berättelse, där både miljöer och karaktärer kommer till liv samtidigt som jag läser. Jag får verkligen en känsla av att vara i 1600-talets Amsterdam. Och kanske speciellt en scen i slutet, där känns det verkligen som att jag är på plats och får se något jag aldrig hade velat se i verkligheten.

Det är en underbar läsupplevelse, en jag kommer bära med mig långt efter att jag ställt tillbaka boken i hyllan.

Där regnbågen slutar av Cecelia Ahern

Originaltitel: Where rainbows end

Sidor: 432 (Pocket)

"Rosie och Alex har alltid varit bästa vänner. Närmare bestämt sedan de var sju år gamla och började skicka lappar till varandra i klassrummet. De håller ihop i vått och torrt, och delar allt: hemligheter, födelsedagar, fyllor. Ända tills de skiljs åt. Ett år senare ska Alex komma hem till Irland för att gå med Rosie på hennes studentbal, men han missar flyget och ingenting blir någonsin som förut...

Allt eftersom åren går lyckas Rosie och Alex hålla kontakten trots stora avstånd, nya relationer och ständiga missförstånd. De slutar dock aldrig att undra om det någonsin kommer att bli de två."

Jag gillar ju verkligen Ahern. Om du bara kunde se mig, Tack för alla minnen, Gåvan, alla är böcker som fått mig att sitta med leenden på läpparna och tårar i ögonen. De böckerna är magiska, vackra, roliga och sorgliga på en gång.

Så jag förväntade mig att tycka något liknande om den här. Men jag måste erkänna att jag inte tycker om den alls. Jag blir bara irriterad och frustrerad på hur de hoppar fram och tillbaka, hur de väntar i flera, flera år med att erkänna att de har känslor för varandra. Jag håller på bli tokig när jag läser. Det är tur att den är väldigt lättläst och att det var enda boken jag hade med mig på flyget mellan Luleå och Stockholm och samma på hemvägen, det var nog enda anledningen att jag orkade läsa klart den faktiskt.

Tyvärr inte alls min grej. Mitt exemplar är en gammal pocket-version, den finns nu som nyare och då heter den Love, Rosie istället. Jag är ganska säker på att den finns som film också men jag är väldigt osäker på om jag kommer att se den.

In i skogen av Jean Hegland

Originaltitel: Into the Forest

Sidor: 271 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Magic Wonders, tack!

"Efter år av krig, miljöförstöring och resursslöseri står USA vid randen av en samhällskollaps. Systrarna Nell och Eva lever med sina föräldrar i utkanten av det lilla samhället Redwood i norra Kalifornien. Nell förbereder sig för antagningsproven till det prestigefyllda Harvard University medan Eva pressar sig själv för att bli den perfekta prima ballerinan. Sakta men säkert förändras livet runt dem när eltillförseln blir alltmer opålitlig, matleveranserna avstannar och skolorna stänger.

I väntan på att elen ska komma tillbaka och samhället börja fungera normalt igen jobbar systrarna hårt för att upprätthålla de färdigheter som behövs för att kunna följa sina drömmar. Men hur länge kan man kämpa för att följa sina drömmar när världen förändras och vad händer med människan när drömmarna tar slut?"

In i skogen är en väldigt obehaglig berättelse. Det är inga zombies som slår till, inga monster. Bara det att samhället till slut kollapsar på grund av hur man behandlat jorden och allt som hör till. Den exakta anledningen ges aldrig, men tack vare baksidestexten kan man bilda sig en ganska god uppfattning i alla fall.

Det är alltså inte helt orealistiskt att något liknande skulle kunna hända. Det är inga övernaturliga delar, bara människor som till slut tappar greppet. Det är människor som i några få delar av boken är monster, de som är hoten mot systrarnas överlevnad. Därför kryper den här berättelsen in under skinnet på mig mer än till exempel zombieberättelser gör. Jag kan i alla fall intala mig själv att de döda inte kommer börja gå igen.

Samtidigt är den väldigt fokuserad på systrarnas relation. Självklart, eftersom de till slut blir ensamma med varandra i huset och måste klara av allt själv. De håller hårt i sina drömmar och väntar bara på att elen ska komma tillbaka så de kan börja studera vid datorn igen, eller dansa till musik. Men det är inte så lätt att leva isolerade och kämpa för att överleva och det är genom Nells dagbok vi får följa allt, alla slitningar mellan dem, deras sorger och de glädjeämnen som finns.

Vissa delar blir lite sega att läsa, en väldigt speciell del var jag tvungen att läsa två gånger för att se om jag verkligen hade läst rätt och sen satt jag mest och gapade ett tag, men till största delen är det en intressant och läsvärd bok.

Ett dygn i Stockholm

Hörrni! Jag överlevde och är tillbaka hemma i Luleå. Klockan är runt tre på tisdag eftermiddag när jag försöker få ihop det här inlägget. Jag har varit hemma i lägenheten sedan 11 ungefär. Och har hunnit med att sova två timmar, det fanns inte mycket val där, jag var helt slutkörd i skallen och sömnen behövdes.

Men, vi börjar väl från början, eller vad säger ni? Igår klockan 10,15 gick mitt flyg till Stockholm, jag var underligt avslappnad inför det. Kanske för att jag visste att var i bra händer när jag väl kom fram. Min vän Johan mötte upp mig på Arlanda och sen gick vi runt inne i stan, kikade in på SF-bokhandeln där han var söt och köpte två böcker åt mig som en tidig julklapp. Det blev del 2 och 3 i Miss Peregrine's Peculiar Children.
Sedan tog vi en fika på ett café jag blev kär i vid första ögonkastet, enbart på grund av namnet; Under Kastanjen.

15.30 mötte jag upp Anna från Sagan om Sagorna och drack lite kaffe och pratade. Tack för träffen Anna, det var jätteroligt att ses! :)
16.30 öppnades dörrarna till Stockholms Konserthus där Augustgalan skulle hållas. Det var en jättebra kväll. Jag är fortfarande så häpen över att mitt lilla hörn på nätet kunde ge mig möjligheten att gå på något sådant. Det är helt otroligt. Nu kör jag en liten bildhög från själva kvällen:

Fint julpyntat utanför Konserthuset!

Mingel innan själva prisutdelningen.

Vinnaren i Lilla Augustpriset blev Rasmus Bjerkander med Den på intet vis speciella.

Vinnaren i Årets svenska fackbok blev Karin Bojs med Min europeiska familj. Jag hade nog hållit tummarna själv för Maja Hagermans bok om Herman Lundborg eller Johan Hiltons bok Monster i garderoben. Men jag håller på med Min europeiska familj och den är också bra!

Vinnaren i Årets svenska barn- och ungdomsbok blev Jessica Schiefauer med När hundarna kommer. Och alltså, jublet i salen när det här tillkännagavs var grymt!

Vinnaren i Årets svenska skönlitterära bok blev Jonas Hassen Khemiri med Allt jag inte minns.

Vinnarna.

Mingel efter prisutdelningen.

Det var verkligen en häftig upplevelse. Träffade några av de andra bloggambassadörerna där och utan dem hade jag antagligen känt mig ännu mer som Bambi på hal is än vad jag gjorde nu. Det är verkligen omtumlande att vara bland så mycket folk med så mycket ljud runtomkring i flera timmar. Så tack för sällskapet ni andra bokbloggare, det var jättetrevligt att få ett ansikte till lite fler bloggnamn :).

Efter några timmar började min hjärna verkligen stänga av så då kom en annan killkompis och hämtade upp mig. Hos honom fick jag låna en säng några timmar innan han hjälpte mig att hitta rätt på Arlanda och flyget hem. Även resan åt det hållet gick bra, men nu är jag som sagt helt slut. Så efter att det här är skrivet blir det en lugn kväll, men när ni läser är det onsdag och då är jag tillbaka på jobbet.

Tusen tack till Augustpriset för att ni tog kontakt och gav mig den här möjligheten! Det har varit en superrolig höst och upplevelsen har inte bara varit ett stort nöje utan den har också hjälpt mig att utmana mig själv. Det har varit guld värt!

Aldrig ensamma av Anna Jakobsson Lund

Originaltitel: Aldrig ensamma

Sidor: 361 (Flexband)

Serie: Systemet (del 2)

Recensionsexemplar: Från Annorlunda Förlag, tusen tack!

"Tillbaka i huvudstaden. Allt ser ut som vanligt, men ingenting är sig likt. 

Samtidigt som de högklassade förbereder sig för val planerar rebellerna ett attentat som ska ändra spelreglerna för alltid. Ava blir inblandad på båda sidor. Lögn, myt och sanning trasslas ihop och snart vet hon inte vem hon kan lita på.

Levi kämpar mot vansinnet. Leymah säger att han har glömt vem han egentligen är. Att han är stark nog att kontrollera sin förmåga. Han måste tro henne om han ska kunna rädda sin syster.

Ava. Levi och Leymah tvingas ta hjälp av gamla vänner och oväntade bundsförvanter för att få den kunskap de behöver. Men vem är det som förföljer dem? Vem har räknat ut sanningen?"

Aldrig ensamma är en otroligt efterlängtad uppföljare. Jag föll stenhårt för Tredje Principen så förväntningar på fortsättningen var höga. Men det visade sig att jag inte hade något att oroa mig för, den här boken levde lätt upp till dem.

Tredje Principen och Aldrig ensamma är två delar ur en otroligt välskriven dystopi-trilogi. De slår de flesta andra utländska jag läst, som Divergent, Matched och så vidare. Jag väljer den här alla gånger.
Karaktärerna blir levande så fort jag öppnar pärmarna och börjar läsa, jag känner allt de känner, plågas och sörjer med dem.
Författaren tar det till en helt ny nivå. Som är både råare och samtidigt mer hoppfull än mycket annat jag läst. Vissa val, vissa händelser är så nattsvarta att mitt hjärta krossas. Men samtidigt är vänskapen mellan de tre huvudpersonerna ett starkt ljus mitt i allt det mörka.

Gillar du dystopier och letar något nytt och fräscht inom genren? Eller känner du någon som har läst alla utländska men fortfarande vill ha mer? Ta den här serien. Den har allt, det är spänning, vänskap, sorg blandat med en dos av humor i allt det mörka. Med tanke på att det snart är jul så är det här något jag varmt kan rekommendera som en julklapp till dig själv eller någon du känner.

Augustgalan!

Trevlig måndag på er! Ikväll är det dags för Augustgalan. När ni läser det här är jag förhoppningsvis i Stockholm och klarar dagen utan alltför många paniktankar. Men det borde gå fint, bara jag klarar mig på planet dit så har jag bra sällskap resten av tiden. En killkompis möter mig på flygplatsen och underhåller mig några timmar, sen ska jag ta en kaffe med Sagan om Sagorna och sen är det dags att se vilka som får Augustpriset i år!

Det är synd att inte alla kan vara där och se det, men ni som inte kan kommer kunna följa det på internet. Här i bloggen (om jag gjort allting rätt) ska det finnas en live-stream ni kan titta på. Så det är nästan som att ni är där!

Jag ska försöka ta lite foton med mobilen också, om jag kommer ihåg det bland alla intryck. Och sen kommer det så klart ett inlägg med alla tankar och känslor kring allting.
Men till dess, hoppa gärna in hit och följ kvällen här, lämna kommentarer med era tankar och åsikter! Galan börjar klockan 17.30.

Skulle det vara så att det inte fungerar på min blogg så ska det gå att se på Augustprisets sajt, klicka här!

Den sårade divan av Karin Johannisson

Originaltitel: Den sårade divan

Sidor: 368 (Inbunden)

"Vad är galenskap? Eller, rättare sagt, hur ser den kvinnliga galenskapen ut? Vi känner till diagnoser som hysteri, schizofreni och paranoia, men vet mindre om hur diagnoserna kan användas av patienterna själva som roller eller masker, hur man kan ta makten över sin identitet som sjuk.

Agnes von Krusenstjerna, Sigrid Hjertén och Nelly Sachs fick alla psykiatriska diagnoser, men förhöll sig till dem på olika sätt. Karin Johannisson berättar om dem utifrån deras patientjournaler. Deras öden fälls in i en kontext av kultur, psykiatri, kön, kropp, sexualitet - allt det som ryms i bilden av kvinnan under modernitetens 1900-tal."

 Johannisson har verkligen gjort ett ordentligt arbete med den här boken. Det märks att hon gått igenom mycket material och det är välskrivet. Ämnet, kvinnlig galenskap, är intressant. Det är väldigt frustrerande att läsa om hur annorlunda de här tre kvinnorna behandlades i sina sjukdomar bara för att de var kvinnor. Hur alla deras turer till mentalsjukhusen påverkade dem på olika sätt, det var bara en av dem som såg sig hjälpt av det. De andra två fick inte en lika bra utgång.

Jag ska vara ärlig, det är intressant läsning att läsa utdrag ur patientjournalerna, se hur de som behandlade de här kvinnorna såg på dem, vad de fick för behandlingar, vilka diagnoser som gavs. Men samtidigt känns det som jag tränger mig på, det blir så väldigt personligt att läsa om någons annans sjukdom på det här viset. Jag kände dem inte, jag kan inte förstå vad de gick igenom, vad som pågick i deras tankar, om de verkligen använde sig av sin sjukdom på vissa sätt för att få sin vilja igenom.

Det är en svår bok att skriva om, jag kan inte riktigt hitta ord som passar. Man ska nog verkligen vara intresserad av just det här ämnet för att kunna läsa den lätt. Det blev inte samma besatthet som med boken om Anthony Perkins. Men den är välskriven, det går inte att säga emot. Och den gav mig en nyfikenhet över personerna Agnes, Sigrid och Nelly. Kanske skulle jag tycka att det var lättare att läsa biografier över dem, för de verkar ha haft intressanta men inte direkt lätta liv.

Helgens läsning

Hej på er! Så var det helg igen. Dagarna bara flyger förbi, snart är det jul. Har ni fixat färdigt alla julklappar än? Det har jag faktiskt lyckats göra, nu ska jag bara slå in dom och skicka dom åt alla håll! Det tänkte jag roa mig åt i helgen, i alla fall inslagningen.

Men självklart ska det läsas också. Dels ska jag satsa på att läsa ut Den sårade divan av Karin Johannisson som jag fick ett infall att påbörja istället för att läsa ut Min europeiska familj. Den sårade divan har jag inte så många sidor kvar i så min plan är att hinna skriva ett inlägg om den på söndag. August-galan är ju på måndag. Gissa hur nervös jag är för att gå på den förresten? Ganska ordentligt! De andra böckerna i fackkategorin kommer jag fortfarande att läsa, även om själva Augustpriset är färdigt och utdelat, jag vill ändå läsa och skriva om dem :).

Sedan ska jag läsa In i skogen av Jean Hegland, den började jag på igår på lunchen. Det är skönt att ha kommit igång med läsandet igen, det fattas verkligen en bit av mig själv när jag inte kan koncentrera mig på böckerna.

Hoppas ni har en fin helg!

En lite annorlunda unboxing-video.

Jag vet att det inte har med böcker att göra, men jag kände för att spela in en video och paketet kom så lägligt :).

Lynx IX: Förvandlingen börjar - av Anette Skåhlberg & Katarina Dahlquist

Originaltitel: Lynx IX: Förvandlingen börjar

Sidor: 136 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Sagolikt Bokförlag, tusen tack!

Ålder: 10-14 enligt förlagets hemsida

"Lo vaknar i skymningen, och vet inte var hon är. Hon är naken med blodiga fingrar, och försöker förtvivlat komma ihåg vad som har hänt..."

Det här var precis vad jag behövde för att kunna komma igång med läsningen lite. En ungdomsbok som är väldigt lättläst men samtidigt intressant nog för att hålla kvar mitt intresse.
Den har dessutom väldigt snygga illustrationer i sig och det förhöjde ofta stämningen väldigt bra. Även om bilderna inte alltid föreställde något, men det passade perfekt vid de tillfällena.

Vi får lära känna Lo, som börjar få minnesförluster. Ibland blir allt svart och hon vaknar upp i skogen, naken och med blodiga fingrar. När hennes mamma får reda på det blir hon inte så orolig som andra föräldrar kanske skulle bli, utan mer ledsen. Och vägrar köra Lo till sjukhuset utan att ge någon egentlig förklaring. Det är tydligt att hon vet mer än hon säger, men det dröjer ett tag innan Lo får svar.

Det är en spännande berättelse, och sidorna flyger fram för den är som sagt väldigt lättläst. Jag gillade den. Det enda jag störde mig på var väl kanske Los mammas seghet med att berätta vad hon visste, och den sista delen med insta-love som kändes lite väl snabbspolat. Men nu är jag inte heller riktigt rätt åldersgrupp så jag kan tänka mig att det kan upplevas annorlunda av dem som faktiskt är det.

Sagan om Isfolket: Förbannelsen - Serieversionen

"Sagan om Isfolket: Förbannelsen berättar historien om den unga Silje Arngrimsdotter som blott 17 år gammal flyr ett pestdrabbat Trondheim 1581. I sin flykt hamnar hon i ett livsavgörande möte med en mystisk man av Isfolket. 

Isfolket var ättlingar till Tengel den onde som ingått en pakt med djävulen och med det sålt sina efterkommande till ondskan. Det sas att de var förtappade, avlade av is och i Satans tjänst. Och var det någonting som skrämde Silje, så var det Isfolket."

 Att jag älskar Sagan om Isfolket är väl ingen hemlighet. Jag påstår inte att det är världens mest välskrivna serie, men den är speciell för mig och jag kommer antagligen att fortsätta läsa om den nån gång då och då under hela mitt liv. Nu är jag uppe i fyra omläsningar tror jag. Plus att jag lyssnar på dem på Storytel då och då.

Så när jag såg att det skulle bli ett seriealbum av första boken, var jag så klart tvungen att förhandsbeställa det. Jag var tvungen att få se hur de hade gjort allt och hur karaktärerna såg ut. Det var ett riskabelt drag, att se hur någon annan ritat "mina" älskade karaktärer, "mina" vänner och fiender.

Och ja..lite besviken blev jag väl. Dels är det mycket från en berättelse som jag känner så pass väl som ska tryckas in på 64 sidor, det blir lite sådär. Jag vet inte om det faktum att jag kan nästan allt utantill gör så att jag lyckas hänga med i hoppen bättre, eller om det bara gör så att jag stör mig på det som inte tagits med. Kanske hade jag inte märkt hur avhugget det känns ibland om jag inte visste vad som saknades?

Illustrationerna är fina, inget snack om den saken. Men det är inte så de ser ut i mitt huvud och därför skär det sig väl lite mer. Speciellt Silje som ska vara 17 i början av boken och dessutom präglad av svält och kyla, hon ser inte ut som det och det är nog den illustrationen som stör mig mest. De andra kan jag komma överens med bättre. Tengel den gode har jag alltid haft svårt att få ihop en bra egen bild av, så det var jätteintressant att se hur han avbildades här.

Så, allt som allt, det var så klart en liten besvikelse. Men det är ju för att jag älskar den här sagan så mycket, för att jag känner den så pass bra som jag gör. Då blir det lätt tokigt när någon annan ska göra bilder av det, det hade säkert varit samma om den blivit film eller tv-serie. Jag ångrar däremot inte att jag beställde den här, och känner jag mig själv kommer jag säkert beställa de kommande albumen också för att få se hur det utvecklas.

Ett tack

Jag vill bara tacka för alla otroligt fina och stöttande kommentarer ni lämnat den senaste veckan. Ni är helt underbara allihopa! Det har hjälpt mycket ska ni veta, istället för att känna mig ensam har jag känt att jag haft otroligt mycket stöd och fina människor runt omkring, även om ni inte är i närheten någon av er.

Tusen tack!
Till veckan kommer det lite inlägg igen, jag vet inte om jag kommer upp i ett inlägg om dagen igen men sakta men säkert ska jag dit igen. Jag mår mycket bättre nu.

Tack igen!

Litet uppehåll

Hej på er!
Hoppas ni har det fint i höstrusket. Nu saknar jag snön lite faktiskt.

Det kanske blir lite tomt här på bloggen några dagar. Mitt förhållande tog slut utan att jag var beredd på det så just nu försöker jag mest ta mig igenom dagarna och hitta tillbaka till den glada plats jag var på innan.

Läsningen går det sakta med av samma anledning. Men jag kommer så klart igen, jag behöver bara någon dag till att samla ihop mig på.

Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr

Originaltitel: All the Light We Cannot See

Sidor: 595 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Bookmark förlag, tusen tack!

"Den franska flickan Marie-Laure har nyligen blivit blind och kan bara tolka krigets fasor genom ljud, dofter och beröring.

 I Tyskland drömmer barnhemspojken Werner om att bli radiotekniker men kan bara undslippa ett hårt liv i kolgruvan genom Hitlerjugend. 

När Marie-Laure flyr det ockuperade Paris och Werner skickas på ett hemligt uppdrag förenas deras öden i Saint-Malo - en stad som kommer att totalförstöras av kriget."

Alltså, vilken vacker berättelse. Jag blev förälskad från första sidan och det höll i sig igenom hela boken, som är en ganska ordentlig tegelsten. Den är så varm och kärleksfull samtidigt som den krossar mitt hjärta med all sorg som lever i sidorna.

Marie-Laure flyr med sin pappa från Paris när tyskarna drar in i staden, men hennes pappa har med sig mer i packningen än vad han borde. Något som folk kommer att leta efter, något som enligt legender bär på en förbannelse och bara bringar otur till den som har föremålet i sin ägo. Och även om legender inte är sanna kan paranoian det för med sig vara en nog så stor förbannelse och till slut blir Marie-Laure väldigt ensam.

Werner bor på ett barnhem med sin lillasyster, och så fort han fyller 15 kommer han bli tvingad att börja jobba i kolgruvan, där deras pappa dog. En dag hittar han en trasig radio och det visar sig att han är duktig på att laga radioapparater, och det blir hans väg bort från gruvan, men in i Hitlerjugend och farligt nära att förlora den känslighet han faktiskt har.

Två unga, ensamma människor som till slut träffas. Men det är inte en kärlekshistoria på det sättet, för större delen av boken lever de på olika håll, i två skilda världar. Fast kärleken är ändå närvarande, mellan en far och en dotter, mellan en flicka och hennes böcker, mellan en bror och en syster. Den är inte alltid okomplicerad, men den är där och det är vackert.

Låt inte sidantalet skrämma er, plocka upp den här boken och läs den. Det är en av de bästa jag läst i år och jag har verkligen svårt att hitta rätt ord för hur underbar den är.

Helgplaner

Trevlig helg på er! Har ni några roliga helgplaner? Jag kommer antagligen inte få så mycket läst för en av mina tjejkompisar kommer ner från Kiruna och hälsar på! Det ska bli jättekul. Vi ska ha en vinkväll, pyssla lite och så klart, som jag väntat, titta på Psycho! Får se om vi tittar på ettan eller kör ett maraton, det kanske vore något?

Skulle jag få något läst, på söndag kanske, så är det Min europeiska familj som är först på listan och sen antagligen In i skogen.

Gasten av Åsa Larsson & Ingela Korsell

Originaltitel: Gasten

Längd: 3h 24min

Uppläsare: Morgan Alling

Serie: PAX (del 5)

"Tiden pulsar och mörkret vandrar in. Det är december och Mariefredsborna rustar för för julmarknad och luciatåg, men föga anar de vilken kuslig lucia det kommer att bli för staden. En oskyldig lek blir snabbt farlig när en port skapas till den andra sidan och tre gastar börjar härja. Alrik och Vigga för en kamp mot klockan. Det gäller att bekämpa varelserna fort - innan folk blir gastkramade till döds!"

Äntligen kom femte delen i PAX-serien ut! Och det är fortfarande lika bra! Gasten är, som de tidigare, en väldigt spännande berättelse. Jag fortsätter min tradition nu att lyssna på de här böckerna innan jag ska sova, i en helt nersläckt lägenhet. Det är tur jag har Nitro som skyddar mig...

Jag gillar verkligen hur de tar något som de flesta känner till, en vanlig "lek" man gjorde i skolan vid spegeln i toaletterna. Jag vet att några tjejer i min klass gjorde det. Man ska stå framför spegeln och säga ett namn tre gånger och då ska denna varelse visa sig i spegeln. Jag har aldrig gjort det, jag tycker speglar är nog skrämmande ibland utan att försöka få något hemskt att visa sig i dem.
I Gasten går leken fel, nog är det något som visar sig men det är inte så oskyldig som det verkar och helt plötsligt verkar livet rinna ur dem som varit med.

Självklart är det dags för Alrik och Viggo att försöka lösa det. Och som jag saknat de här bröderna! De är verkligen ett par favoritkaraktärer för mig vid det här laget.

Har ni inte testat de här böckerna ännu så gör det! Det spelar ingen roll om ni är äldre än den tänkta målgruppen, ni kan ha mycket nöja av dem ändå, det lovar jag!

Regissören av Angelika Braun

Originaltitel: Regissören

Sidor: 284 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Lava Förlag, tusen tack! 

"Om du vill ha fred, bered dig på rättvisa...

Under en kall och mörk januarivecka hittas döda män runt om i Stockholm. De är alla mördade på ett våldsamt sätt, till synes utan samband och med kryptiska tecken lämnade på kropparna.

Signe Grahn är en ung regissör utan pengar som försöker slå sig fram i den cyniska filmvärlden. Därför tar hon tacksamt emot det oväntade uppdrag som erbjuds henne via nätet, av en man som kallar sig Ola.

Björn Fors, lärare och beteendevetare vid psykologiska institutionen på Stockholms universitet blir inkallad som specialist för att ingå i Gärningsmannaprofilgruppen på Rikskrim. Det är med lika delar frustration och lättnad som Björn involverar sig i jakten på mördaren. Han har en trasslig skilsmässa och ett häftigt temperament att bearbeta. Och så måste han ta hand om hunden Aska.

När Björn börjar få brev med filosofiska citat och rituella symboler med koppling till mordet tätnar mystiken. Har de att göra med en eller flera mördare? Och varför dyker det upp döda djur på brottsplatsen?"

 Den här boken flög jag igenom. Regissören är en otroligt snabbläst berättelse! Det är jättekorta kapitel och det märks verkligen att den även är tänkt som film för det är snabba hopp mellan karaktärerna: mellan polissidan, Signe Grahn och vissa kursiva delar där det är mördarens tankar vi får ta del av. Jag tror den kommer passa utmärkt även i filmformat, och ser fram emot att se Moberg som Björn Fors.

Boken har vissa brutala inslag, det är inga vanliga mord som begås och vissa scener där mördaren berättar kan man ana vissa andra otrevliga delar. Men trots det så blir den inte för blodig eller äcklig. Det här tillfällena är bara små stunder och det blir aldrig överdrivet.

Egentligen skulle det gå att ha en diskussion om bakgrunden till allt, men jag kan inte nämna något om det för det skulle avslöja för mycket. Har ni läst boken förstår ni nog vad jag menar. Allting är inte alltid hårt draget i svart eller vitt.
Samtidigt som det är en deckare med snabbt tempo får dig den ändå att tänka och det är riktigt bra gjort.

Regissören är den första boken i en tänkt serie med Björn Fors som huvudrollen och jag ser fram emot att fortsätta följa honom!

Monster i garderoben av Johan Hilton

Originaltitel: Monster i garderoben

Sidor: 335 (Inbunden)

"Alfred Hitchcocks film Psycho skrämde slag på 1960-talets biobesökare och har med tiden blivit århundradets mest berömda skräckfilm. För Anthony Perkins, som spelade huvudrollen som mördaren Norman Bates, gick det inte lika bra. 

I en tid då det offentliga USA såg förrädare överallt, och där många homosexuella sparkades från statsförvaltningen, blev den mammabundne och misstänkt fjollige Norman Bates en ödesdiger figur att förknippas med. Rollen blev en dödsstöt för Anthony Perkins karriär.

Monster i garderoben är en inkännande biografi och en lekfull analys av en skräckfilm och dess samtid. Framför allt är det en uppfordrande skildring av hur populärkulturen använder sexuella minoriteter som underhållning och skrämseleffekt - något som kastar hotfulla skuggor ända in i vår tid."

 Vet ni vad jag gillar när jag läser fackböcker? När jag får ungefär samma känsla av besatthet över ämnet som jag inbillar mig att författaren har haft. Det hände när jag läste Expeditionen av Bea Uusma och nu har det hänt igen med Johan Hiltons bok om Anthony Perkins.

Jag har världens största sug efter att se alla Pscyho-filmer, nu på direkten. Men jag har lovat en tjejkompis att vänta tills hon kommer och hälsar på till helgen, då ska vi i alla fall se första! Så för att få något som stillade min besatthet började jag kolla på Mordet på Orientexpressen där Perkins också är med. En runt två timmar lång film, som jag började kolla på vid elva på kvällen...Så starkt var det här suget efter att få se honom "live", i rörelse, se människan jag läste så mycket om. Jag har googlat bilder, jag har läst på wikipedia, jag har varit smått besatt som sagt.

Och därför kan jag verkligen säga att det här är en så otroligt bra bok. För att den lyckades göra just det. Den överförde all nyfikenhet på mig så jag inte kunde sluta tänka på det när jag hade lagt undan den för lite läspaus. Och varje gång jag la undan den så var jag där och öppnade den i alla fall ett litet tag senare och tänkte "men bara någon sida till...".

Även den här är otroligt lättläst trots sitt många gånger frustrerande och tunga ämne. Hur homosexuella sågs på under den här tiden i USA, hur rädda folk var och hur skådespelare fick smyga och leva ett dubbelliv för att kunna hålla sin karriär vid liv. Hilton blandar smidigt delar ur Perkins egna liv och de idéer som olika psykologer och samhället i stort hade under den tiden. Även vissa mordfall ur verkligheten tas upp och förbinds med olika filmer och ges som förklaringar till varför den här hysterin mot homosexuella blossade upp med ännu mer kraft vid vissa tillfällen.

Så helt enkelt: jättebra bok. Läs den! Jag älskade att få dras med i den här underliga besattheten ett tag. Nu ser jag fram emot att se Psycho med helt nya ögon!

Book haul

Så, sätt er bekvämt, drick lite te, kanske ät lite popcorn...för här kommer det en hel del nya böcker.