Halllahem - Staden under berget av Susanne Trydal & Daniel Åhlin

Originaltitel: Hallahem - Staden under berget

Sidor: 254 (Kartonnage) 

Serie: Del 1 i trilogin om Hallahem

Recensionsexemplar: Från Hoi Förlag, tusen tack! 

"Tänk om det finns troll. Tänk om de är nästan som vi.

I den underjordiska staden Hallahem lever vitterfolket. Där bor tolvåriga Torun. En dag får hon och hennes vän Auda höra att deras stad är hotad. Det talas om en flicka som är den enda som kan rädda dem, men vem är hon och varför är hon så viktig? Och varför känner Torun att hon inte riktigt hör hemma bland sitt folk?

Tilda är också tolv år men bor i en vanlig norrländsk småstad, när ödet plötsligt för henne samman med Torun och vitterfolket. Tillsammans med sina vänner ställs de inför svåra prövningar, och snart vilar hela Hallahems framtid på deras axlar."

Norrländsk småstad, troll, underjordiska städer, det är klart jag blev nyfiken på den här boken när jag satt och kikade runt bland förlagens utgivningar!
Jag känner, på tal om inget, att jag verkligen hoppar runt mellan olika sorters böcker för tillfället, något som känns jättekul. Dessutom har det här året fört med sig så många bra läsupplevelser hittills!

Hallahem räknas definitivt till en av de bra, riktigt bra till och med. På förlagets hemsida har jag sett att den räknas som en bok till gruppen 9-12 år. Men precis som andra lyckade böcker tänkta för yngre har jag lika mycket glädje av den fast jag är betydligt äldre. Det är lättläst och spännande hela tiden, kapitlen är lagom långa så det blir aldrig för jobbigt att läsa i väntan på att en bra pauspunkt ska komma.

Jag kan tänka mig att mitt tolvåriga jag hade känt igen en hel del av känslorna som både Torun och Tilda har. Det här med att känna sig lite udda, lite utanför, att inte riktigt passa in. Jag hade slukat den här boken även då. Längtan efter att hitta någon vän som förstår, som känner på samma sätt. Författarna har gjort ett bra jobb med att blanda in det, som är verklighet för många, i den här berättelsen där gammal svensk folktro samtidigt får nytt liv.

Det bästa med den är att allt känns så trovärdigt, karaktärerna, staden under marken...ja, allt. Medans jag läser sugs jag in i den här världen så mycket att jag faktiskt tänker på det som att det är på riktigt, tills jag stänger igen boken och måste återgå till det riktiga livet.
Men jag kommer i alla fall kika lite misstänksamt på små berg i skogen efter det här. Man vet ju aldrig...