Den bittra pajens sötma av Alan Bradley

Originaltitel: The Sweetness at the Bottom of the Pie

Sidor: 366

Serie: En Flavia de Luce-deckare (del 1)

"Under sommaren 1950 inträffar flera mystiska händelser på den nedgångna engelska herrgården Buckshaw, där elvaåriga Flavia de Luce bor med sin familj. På tröskeln till huset hittar man en död fågel med ett frimärke spetsat på näbben. Och lite senare, bland gurkorna i grönsakslandet, blir Flavia vittne till en döende mans sista andetag. För henne är det hela mer spännande än skrämmande och med sitt stora intresse för kemi och gift börjar Flavia genast nysta i saken."

Det här är en bok jag suttit och läst på rasterna på praktiken. Jag har riktigt längtat till rasterna kan jag säga!

Den bittra pajens sötma är en väldigt charmig bok. Jag kan inte låta bli att tycka om Flavia, som är både mogen och omogen på samma gång. Mogen och försöker lösa en mordgåta på egen hand men planerar å andra sidan hur hon ska göra livet surt för sina två systrar. Det är en härlig blandning!

Jag plockade upp den dels för att en kollega på praktiken talade gott om den, och dels för att jag hörde att den ska vara lite i samma stil som en Agatha Christie-deckare, och det kan jag ju inte säga nej till. Och det stämde ganska bra faktiskt! Det här verkligen en mysdeckare; inte för blodigt och hemskt men samtidigt intressant hela tiden.

Och att huvudpersonen som ger sig ut på jakt efter sanningen är en elvaårig flicka istället för någon polis/detektiv med ett snårigt och mörkt förflutet är ganska uppfriskande! (Inte för att jag klagar på den sortens deckare heller.)

Så vill ni läsa en lite annorlunda deckare, som inte är för blodig, så är det här ett riktigt bra alternativ!