tisdag 10 september 2013

Talismanen av Stephen King & Peter Straub


Originaltitel: The Talisman
Sidor: 798
"På ett ödsligt badhotell vid Atlantkusten befinner sig den tolvårige Jack Sawyer tillsammans med sin döende mor Lily.  De belägras av den avlidne faderns kompanjon, den girige och ondskefulle Morgan Sloat, som vill att Lily ska skriva över det gemensamma företagets alla tillgångar på honom. Situationen är förtvivlad.
Men på ett övergivet nöjesfält träffar Jack den gamle negern "Speedy" Parker som ger honom Uppdraget. Genom att ta sig till det Svarta Hotellet på Kaliforniakusten och där hämta den magiska Talismanen kan han rädda modern. Samtidigt kan han också rädda moderns dubbelgångare i Territorierna, den gåtfulla parallellvärld med medeltida förtecken där hon är den sjuka drottningen Laura de Loessian. Speedy lär Jack hur han ska kunna ta sig över till Territorierna med hjälp av en magisk dryck.
Jack ger sig ut på vägarna och färdas ömsevis i denna värld, ömsevis i Territorierna, för att kunna slingra sig förbi alla fällor som Morgan Sloat gillrar för honom. Det är en veritabel odyssé genom det moderna Amerikas alla fasor han företar, samtidigt som han uppträder som en vandrande riddare i sin kamp mot alla de varulvar och andra monster som Sloats dubbelgångare i parallellvärlden, Lord Morgan av Orris, och dennes vapendragare, den ohygglige Osmond, släpper lös över honom. Slutligen ställs han inför de skräckinjagande Väktarriddarna som vaktar Talismanen på det Svarta Hotellet..."
Jag började läsa den här boken en gång förut, men jag kom aldrig riktigt in i den ordentligt och den blev liggande. Antagligen var det bara fel tidpunkt för den, för nu gick det mycket bättre! Eftersom jag spenderade större delen av lästiden i stugan så blev den utläst på bara några få dagar. Underbart!

För det här är en sån där bok som jag bara sjunker in i och vill stanna där. Den tvingar mig att vända sida hela tiden för att få veta vad som händer. Och det är väl i och för sig ganska förutsägbart hur det ska gå, men det gör ingenting, vägen dit är ändå spännande!

Mest gillade jag nog de delar som Jack spenderade i Territorierna, för att man kunde ana hur vackert och rofyllt det egentligen var där, om inte vår moderna värld hade börjat sippra in i den på grund av Sloat. Det är ganska tydliga pikar genom boken om hur vår egen värld kanske inte är i det bästa skick.

Och jag kan bara säga..Varg, åh fina Varg..

4 kommentarer:

  1. Visst är den underbar!!! Har inte läst fortsättningen än men ska absolut göra det :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det var den verkligen! Jag vill också läsa fortsättningen, måste köpa! :)

      Radera
  2. Jag tror jag måste läsa om de här böckerna för ingen av dem blev någon direkt favorit. Det kan ha berott på att jag väntade mig något annat, så om jag läser om dem borde det ju lösa sig :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är värt ett försök! :)

      Radera