Den nya människan av Boel Bermann

Sidor: 205

"Året är 2014 och inga barn föds längre. Världen är i chock, lamslagen över vad som sker. Efter några år börjar kvinnorna plötsligt bli gravida igen, men de nya barnen är inte som barn brukade vara. De leker inte, de iakttar i stilla tysthet.

Mot sin vilja blir Rakel involverad när hon råkar döda ett barn. Hon är en av de första som inser att den nya människan är ett hot mot mänsklighetens hela existens. 

Fler och fler nya barn föds och de har en snabbare utvecklingstakt än vanliga människor. En brutal incident på Rakels arbetsplats ställer hennes tillvaro på ändå. Rakel flyr, bort från ångest och sviken kärlek. Men i jakten på tröst i tillfälliga förbindelser och berusning händer det som verkligen inte får hända..."

 Ibland hittar man en sån där bok som man verkligen vill sluka i en enda läsning. Det är som att en hand sträcker sig ut från sidorna och drar ner dig in bland orden så att du lever i berättelsen och inte har något annat val än att fortsätta läsa tills sidorna är slut.
Den nya människan är en sådan bok!

Jag slet som en galning mot den där handen och tog faktiskt några få pauser ibland. Av den enkla anledningen att jag inte ville att boken skulle ta slut! Jag ville spara på sidorna, låta det sjunka in ordentligt och verkligen njuta av läsningen.

När jag fick hem Den nya människan och blev med i street teamet för den så skrev jag att jag såg fram emot att läsa den, på grund av att läskiga barn verkligen har en förmåga att skrämma mig i filmer och böcker. Det gjorde dem här också! Men det blev något djupare än så, vilket jag inte hade förväntat mig.

Boels värld hon bygger upp är verkligen en värld som känns när man läser. Alla känslor som rusar genom Rakel under hela boken blir man berörd av. Vissa stunder är det tung läsning, för det här är en mörk bok. Det är inget glitter och fluff. Och det säger jag som något positivt!

Boel, jag hoppas att du fortsätter skriva för jag ser fram emot att få läsa mer av dig!