Strax efter solnedgången av Stephen King

Originaltitel: Just after sunset

Sidor: 431

"Stephen King levererar ännu en häpnadsväckande novellsamling. Vem - förutom Stephen King - skulle förvandla en bajamaja till en slemmig födelsekanal, eller en sjaskig bar vid en motorväg till platsen för evig kärlek? En handelsresande i böcker kan plocka upp en stum liftare, utan att förstå att den tystlåtne mannen i passagerarsätet lyssnar bara alltför uppmärksamt. Passen på en träningscykel, avsedda att få ned kolesterolhalten, kan förvandlas till en fängslande och skräckinjagande resa. "Pepparkaksflickan", som utspelar sig på en ödslig ö utanför Floridas kust, är en nagelbitarnovell om en ung kvinna som är lika sårbar och rådig som Audrey Hepburns rollgestalt i Nattens ögon. I "Ayana" utför en blind flicka ett mirakel med en kyss och en smekning. 

För King är gränsen mellan de levande och de döda ofta suddig, och sömmarna som håller samman vår verklighet kan brista i vilket ögonblick som helst. I en av de längre novellerna, "N", orsakar en psykpatients irrationella tankevärld ett apokalyptiskt hot på landsbygden i Maine...eller förhindrar att världen faller offer för det.

Strax efter solnedgången - kalla det skymning, kalla det kvällsmörker, men det är en tid på dygnet då mänskliga mellanhavanden får en onaturlig prägel, då inget är som det först verkar, då fantasin sträcker sig efter skuggorna som skingras i mörkret och man blir skrämd från vettet. Den perfekta tidpunkten för Stephen King."

Okej, så, efter en till King-bok vill jag återigen kasta den på herr King själv. Återkommer till varför om ett litet tag!

Jag tror jag har lite svårt för noveller. Det är inte det att de i den här boken inte är bra, jag gillar dem! Men det känns alltid lite som.."Jaha..men..men..mer då?" efter nästan varje novell. Den jag kan komma på nu som jag är helt nöjd med efter den slutade är "N". Den kändes verkligen färdig och jag behövde ingen längre historia till den.

Det fanns så klart bättre noveller och noveller som var okej men inte super. Mina favoriter är nog "N", "Pepparkaksflickan" (som fick mig att återuppleva lite känslor från Psykopaten av Koontz),"The New York Times till förmånspris (den var lite fin på något vis) och "Stum" (också riktigt obehaglig känsla över den).

Men det jag nog tyckte allra bäst om var att få läsa Kings kommentarer om varje novell. Och här kommer vi till varför jag vill kasta boken på honom. Novellen "N" tar upp en hel del tvångstankar, vilket King sedan påpekar att vi nog alla har i viss mån (kolla plattor någon extra gång, rycka i dörren för att se att den är låst osv, ja jag erkänner mig skyldig!).

Och efter alla kommentarer och tack, så avslutar han med att göra mig ännu mer nojig med rader som till exempel "Och är bakdörren verkligen låst? Kom du ihåg att vrida om nyckeln?"
Tack så mycket King!