Guldkompassen av Philip Pullman

Originaltitel: The Golden Compass

Sidor: 383

"Allting börjar när Lyras farbror, Lord Asriel, återvänder till England med berättelser om en plats nära Nordpolen där man genom norrskenets skimmer kan ana en annan värld. Inte långt därefter försvinner Lyras vän Roger under mystiska omständigheter. Snart blir Lyra indragen i ett farligt äventyr med underliga vetenskapsmän, häxor och bepansrade isbjörnar som drabbar samman i polarmörkret. Men framför allt finns här alethiometern, guldkompassen, en magisk sanningsmaskin med stor makt för den som kan använda den rätt..." 

Jag känner att jag kan vara sist ut med att läsa Philip Pullmans serie Den mörka materian. Jag har tänkt göra det, men det har aldrig blivit av. Tills för ett tag sedan när svärmor kom på besök och hade med sig böckerna och sa att jag fick låna dem. Då fanns det ju inte någon anledning att inte börja!

Första delen då, Guldkompassen, var bra! Jag gillar Lyra och hennes daimon. Deras band är verkligen speciellt och det känns när jag läser. Kanske rör det mig lite extra eftersom jag gillar djur så mycket. Även om mina djur inte är några daimoner så brukar jag tänka att de är delar av mitt hjärta som är utanför min kropp.

Spänningen finns där nästan hela tiden och det känns inte självklart vem man kan lita på. Lite roligt är det att Lappland nämns som ett ställe där häxorna bor, jag kommer ju från Lappland! Men jag kan inte vara någon häxa för jag fryser då alldeles för lätt, suck.

Nu ser jag fram emot att ta tag i fortsättningen, men jag får se om det blir på en gång eller om jag tar någon annan bok först.