Rasande Rose av Stephen King

Originaltitel: Rose Madder Sidor: 484

"Rose har i fjorton år levt i ett mardrömslikt äktenskap men får plötsligt kraft att ge sig av.I en främmande stad försöker hon skapa sig en ny tillvaro. Men hon har svårt att frigöra sig från skräcken för sin före detta make.

Han är polis, tränad i att leta rätt på försvunna personer och besatt av tanken på att hitta sin förlupna hustru.
För att överleva tvingas Rose in i sin egen mystiska värld och förvandlas till en kvinna vars existens hon inte ens anat: Rasande Rose ..."

Det är alltid spännande att börja på en ny King-bok, att hoppa in mellan pärmarna och se vad han kan ha hittat på den här gången. För den mannens fantasi kan verkligen komma på helt galna och skrämmande saker , man vet aldrig riktigt vad som kommer hända när man börjar läsa.

Det här är en sådan bok där det handlar om ett mänskligt monster. Maken i boken är verkligen galen och en otrolig sadist. Som jag nog nämnt tidigare så är jag lite känslig för vidriga detaljer om skador och sådant i böcker så det fanns en del ställen jag skummade förbi när jag läste. Det blev lite för äckligt för mig och får jag en bild i skallen så sitter den gärna kvar där ett tag och stör mig (jag har faktiskt varit på väg att svimma av saker min fröken i mellanstadiet läste när det var högläsning i klassen).

Under berättelsen så hoppar det så man får följa både Rose och hennes monster till mans (Norman heter han förresten) tankegångar. När jag läste så gillade jag delarna med Rose bäst, men nu i efterhand uppskattar jag de delar som var Normans tankar lite mer än tidigare. Kanske för att det just då bara var äckligt och läskigt, men nu efteråt kan jag se det intressanta i att få den inblicken i hans huvud?

Nå hur som helst; Rasande Rose är en spännande berättelse, men det blev ingen ny King-favorit. Den var absolut inte dålig, men inte sådär jättebra som många av de andra böckerna jag läst av honom är.