"Varför lyckas vi alltid förstöra det vackraste i tillvaron? Det är frågan som Paulo Coelho ställs inför i den här romanen som handlar om att konfronteras med sitt förflutna. I Valkyriorna ger sig Paulo och hans fru Cristina ut på en fyrtiodagars resa i den otroligt fascinerande och stundtals farliga Mojaveöknen, där möter de Valkyriorna, besynnerliga krigarkvinnor som färdas genom öknen på motorcyklar. En mästerlig blandning av exotiska platser, dramatiska äventyr och utelämnande berättelser vilka Paulo Coelhos böcker är välkända för. Den här verklighetsbaserade berättelsen är både en modern äventyrshistoria och ett tydligt budskap om hur viktigt det är att släppa taget om det förflutna och att våga tro på framtiden."Valkyriorna av Paulo Coelho var en ganska vacker bok att läsa. Det fanns stycken i den som berörde. Även om den enligt mig aldrig blev så mycket dramatiska äventyr kanske. Men det var djupt om önskan att få se sin skyddsängel, att lita på den tro man har.
Ett extra vackert stycke är när Paulo står ute i öknen och talar ut i luften med sin skyddsängel. Efter många nätters försök att faktiskt fysiskt se den har han kommit till en insikt kan man säga.
"Minns du vad du sade? Du sade: Se dig omkring, här är mitt ansikte. Jag är platsen där du befinner dig, var du än är. Du kommer att svepas in i min mantel med dess solstrålar om dagen och dess stjärnor som glimmar om natten."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar