När jag var yngre och fortfarande bodde hos min kära mor, så var jag ofta på biblioteket i den staden. Jag sprang där som en galning om man ska vara helt ärlig. Ibland med vänner, ibland med pappa. Jag kommer ihåg att jag sprang upp till barn- och ungdomsavdelningen som låg högst upp i huset, medan pappa stannade kvar på våningen under där det fanns böcker som jag inte riktigt hade nått upp till ännu.
Och jag gick runt där bland alla "mina" böcker. Och njöt. Det var så tyst och fridfullt och böcker överallt! Hur skulle man inte kunna älska det?
Jag minns inte vem jag var där med när jag upptäckte Windy-böckerna av Elyne Mitchell. Men de blev snabbt favoriter hos mig och varje gång jag gick till biblioteket efteråt gick jag till den hyllan för att se om någon av de jag ännu inte läst hade kommit in igen. Om jag blundar nu kan jag faktiskt se precis vart den hyllan stod, jag kan ta en egen liten rundtur i bilioteket och komma fram dit i tankarna.
Jag försvann snabbt in i Windys värld, hans kamp för att överleva och få behålla sin frihet som vildhäst.
Visst är det härligt att ha sådana böcker, som betydde så mycket för en tidigare i livet, som man kommer ihåg så väl efter att flera år har gått.
Efter ett tag tappade jag och biblioteket dock vår förälskelse till varandra. Jag flyttade och fastnade aldrig för det större bibliotek som fanns i den nya staden, även om jag visst var där ibland. Men det var inte samma känsla.
Men nu, de senaste veckorna, har jag återupptäckt mitt förhållande med biblioteket och jag har lånat och läst böcker precis som jag gjorde förr i tiden. Och den här gången ska jag fortsätta hålla liv i det; så många böcker på ett och samma ställe, alldeles gratis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar