fredag 9 oktober 2020
torsdag 8 oktober 2020
Sjörök av Camilla & Viveca Sten
"Det är mars och en tung, oförsonlig dimma vilar över havet. Enligt de äldre på öarna är tjockan, som dimman kallas i skärgården, ett förebud om att hemska saker snart ska hända. Men vad är orsaken? Är det ett naturfenomen eller en konsekvens av miljöförstöringen? Eller handlar det om något långt farligare?
Tuva verkar vara den enda som inser att tjockan hänger samman med att en varelse från det förgångna. En varelse som har väckts från sin dvala och nu är rasande på människorna och förbereder sin hämnd.Den enda som kan försöka stoppa den annalkande katastrofen är Tuva. Men hur ska hon orka, när hennes mamma inte vill kännas vid hennes sanna natur, när pappa mest dricker öl och tycker synd om sig själv och Rasmus - hennes allra bästa vän - plötsligt sviker henne?"
Den här serien är verkligen fantastisk. Jag flyger igenom Sjörök trots att den har ganska många sidor. Det tar mig ungefär två sittning på två dagar, sedan är den slut. Det är en bok jag inte vill lägga ner, jag vill bara komma vidare och se hur det går för Tuva.
Jag läste den samtidigt som det var ganska dimmigt ute och det förstärkte den kusliga stämningen som finns i berättelsen. Där är det dimman, sjöröken, som är farlig. Det verkar som att den är levande och försöker komma åt människorna som förflyttar sig över vattnet. Men dimman är bara början, snart börjar andra saker röra sig på havsbotten.
Det är en riktigt spännande berättelse. Samtidigt som Tuva faktiskt har ett vanligt liv med vanliga problem också. Hennes bästa vän börjar bete sig underligt, hennes pappa verkar sjunka djupare och djupare ner i en depression och hon har svårt att prata med sin mamma. Så även om serien tar mycket från gammal folktro och drar in övernaturliga väsen finns det en hel del vardagligt för yngre läsare att känna igen sig i. Jag tycker att det är en bra blandning och det gör Tuva till en trovärdig och levande karaktär.
Nu ska jag bara få tag på sista boken i trilogin så att jag kan avsluta den! Jag vill göra det direkt samtidigt som jag vill dra ut på det så det inte tar slut för fort.
onsdag 7 oktober 2020
Ek av Frida Andersson Johansson
"Nio ekar förs på slädar över Mälarens is. De har fällts för att användas i bygget av rikets nya stridsskepp, Vasa. På en av slädarna vilar liket efter en man, ett offer för de olyckor som tycks följa i de nio ekarnas väg.
I en låda i Vasamuseets magasin i Stockholm förvaras en skulptur snidad i ek från Mälardalen. Disa Kassman och hennes unge kollega Greger Andersson får i uppdrag att restaurera den trasiga skulpturen som haft formen av en vildman. Disa försöker balansera sitt jobb på Vasamuseet med en älskarinna, en hjälpbehövande make och sjuka föräldrar. Men stressen hon känner inför restaureringsarbetet är inte normal. Det dröjer inte länge förrän hon blir som besatt av skulpturen.
När flera otäcka händelser inträffar på museet växer pressen. En vakt försvinner spårlöst och finska turister gör ett makabert fynd i en av utställningsmontrarna. Ombord på Vasa hittas blod. Disa litar inte längre på sig själv, Greger är rädd för sina egna tankar. Och i skogen vid Mälaren börjar nio döda ekar grönska mitt i vintern.Många miste livet då Vasa sjönk. Nu vill någon att fler ska dö."
Det här har varit min lunchbok på jobbet ett tag och det har verkligen varit trevlig sällskap! Jag har aldrig varit så fascinerad av Vasamuseet och själva skeppet tidigare. Miljön passar otroligt bra för den här sortens skräckhistoria.
Ek är en välarbetad och spännande berättelse där karaktärerna ibland inte vet om de håller på att bli galna eller inte. Som läsare har man mer information. Förutom händelserna i nutid får man följa vad som utspelade sig när skeppet byggdes och hur man hittade virke till det. Läsaren får en glimt av vad som väcktes till liv när skeppsbyggarna letade där de inte borde letat.
Det är krypande, smygande skräck. Precis den sorten jag gillar mest. Disa börjar märka småsaker som är konstiga men som ändå går att hitta förklaringar till. Sedan blir det bara värre och värre. Ibland blir det lite blodigare men det är inget frosseri i kroppsdelar och detaljrika mord.
Letar du en spännande berättelse som tar en historisk händelse och ger den egen, övernaturlig twist nu i höstmörkret tycker jag verkligen att du ska kolla upp Ek!
tisdag 6 oktober 2020
Tisdagstrion - Miljö & klimat
måndag 5 oktober 2020
Mr Mercedes av Stephen King
Originaltitel: Mr Mercedes
Sidor: 405 (Inbunden)
Serie: Bill Hodges (del 1)
"A cat-and-mouse suspense thriller featuring a retired homicide detective who's haunted by the few cases he left open, and by one in particular - the pre-dawn slaughter of eight people among hundreds gathered in line for the opening of a jobs fair when the economy was guttering out.
Without warning, a lone driver ploughed through the crowd in a stolen Mercedes. The plot is kicked into gear when Bill Hodges receives a letter in the mail, from a man claiming to be the perpetrator. He taunts Hodges with the notion that he will strike again. Hodges wakes up from his depressed and vacant retirement, hell-bent on preventing that from happening. Brady Hartsfield lives with his alcoholic mother in the house where he was born. And he's preparing to kill again. Only Hodges, with a couple of misfit friends, can apprehend the killer in this high-stakes race against time. Because Brady's next mission, if it succeeds, will kill or maim hundreds, even thousands."
Jag har tänkt börja på den här serien hur länge som helst. Det som äntligen pushade mig att ta tag i det var att en vän berättade att jag borde läsa den innan jag läser Kings senaste bok, Blod säljer. Så nu kör jag en bok i månaden med den här trilogin, sen tar jag Outsidern och sen äntligen Blod säljer. Det blir ett litet Stephen King-projekt!
Hur som helst, Mr Mercedes var riktigt spännande. Den drar igång direkt med att någon kör in en Mercedes i en folksamling. Flera dör och ännu fler blir skadade. King gör verkligen så att det känns också. Hur ska jag inte avslöja men det var väl spelat med mina känslor.
Som läsare får vi följa både den pensionerade mordutredaren Hodges som försöker lista ut vem föraren är och Mr Mercedes själv, som egentligen heter Brady. Att titta in i Bradys hjärna är verkligen obehagligt och det är en av sakerna som King gör så bra. Han kan verkligen få sina onda karaktärer att bli trovärdiga. Det är nästan det läskigaste han gör eftersom det visar att människorna oftast är de värsta monstren.
Det är en fascinerande katt-och-råtta-lek som är svår att lägga ifrån sig. Jag ser fram emot att ta tag i del två nu i oktober!




