Jag känner mig lite som en unge med en leksakskatalog framför ansiktet..."Jag vill ha den...och den...och den...och den...och den...och..."
Det här är några av dem jag sitter och tittar lite längtansfullt på.
"Zoe Collins has a dark and terrible secret that she dares confess to no one. But one day she hears of a criminal on death row who knows all aout secrets. And lies. And betrayal. Desperate to confide in someone, Zoe picks up a pen.
These are the letters that she wrote."Jag har ingen aning om vart jag hörde talas om den här boken första gången. Det måste ha varit en bokblogg eller via youtube. För annars är det nog en bok jag inte hade hittat själv.
"There are fiery suns and deep black holes and shooting stars, and I fade into nothing and the trouble that I caused is just a microscopic blip among the might cosmic explosions."
"Den unge Londonadvokaten Arthur Kipps får i uppdrag att bege sig till en avlägset belägen landsortsstad för att närvara vid mrs Alice Drablows begravning och ordna upp det dödsbo hon lämnat efter sig.
Väl på plats slås Kipps av ortsinvånarnas märkliga ovilja att tala om Drablow; blotta omnämnadet tycks fylla dem med rädsla - i synnerhet allt som rör familjens mytomspunna egendom, Eel Marsh House, som stolt och spöklikt höjer sig över de dimhöljda sankmarkernas förrädiska vidder.
Det dröjer inte länge förrän Kipps inser att stadens invånare har goda skäl att tala tyst om huset. Platsen han kommit till ruvar på en ondskefull hemlighet, en mörk gåta som på ett dunkelt men oavvisligt sätt utgår från den skrämmande gestalt som oväntat dök upp på begravningen - kvinnan i svart."Vet ni vad som gör mig riktigt glad? Riktigt, riktigt glad?