Vargskräck av Jeanette Bergenstav

Originaltitel: Vargskräck

Sidor: 264 (Inbunden)

Serie: Flingan & Flockan (del 1)

Åldersgrupp: 9-12

Recensionsexemplar: Från Idus förlag, tack snälla! 

"Vem är det som gömmer blodiga köttstycken i skogen? Och varför? Går det verkligen en livsfarlig varg lös i Torslanda? Vem är den skäggige mannen som smyger omkring? Och vad pågår egentligen i "Häxans hus"?

Elvaåriga Flingan Fjällström och hennes pudel Buffy hamnar oväntat mitt i ett dramatiskt äventyr. Som tur är får de hjälp av sina nya hundvänner Hero, Dockan, Chess och de andra. När faran lurar runt hörnet så finns det bara ett sätt att klara sig - genom att hjälpas åt."

Åh vad jag hade älskat och velat ha den här boken när jag var yngre! Jag älskar den nu också, missförstå mig inte, men då hade jag verkligen tokälskat den. Jag menar, det är en deckare med en hel hundflock! Plus några människor också så klart, men hundar! Den här är som gjord för en yngre Victoria.

Här ryms både ett stort lass spänning och en liten dos humor. Det händer saker hela tiden så det finns inte tid att bli uttråkad. Samtidigt får man skratta lite åt när hundarna busar runt med varandra och sina människor.
Den tar också upp allvarliga sidor av livet, speciellt hundlivet. Hur det kan gå när folk missköter sina hundar, om de blir slagna, använda i kamp och liknande. Den visar att det är då hundar till exempel blir rädda och kan reagera aggressivt för att skydda sig själva, om de inte får lära sig att lita på människor igen.
Och dessutom berör den, som titeln säger, vargskräcken, hur människor kan hetsa varandra till att hata något de är rädda för, och även hata de som inte håller med deras rädsla. Det här är en bra bok på grund av alla de här sakerna. Men den blir aldrig predikande, det behöver man inte oroa sig för. Det varvas fint in i själva historien och spänningen.

Har man, eller har haft, hund känner man igen så mycket av det som beskrivs. Kärleken till hundarna, oron om något händer dem, hur de skänker en så mycket glädje med alla sina tokigheter. Det gjorde så att boken lämnade ännu större avtryck hos mig.

Det här är första delen om Flingan och flocken och jag ser fram emot fler böcker och mysterier. Så har du någon hundtokig deckarsugen tjej eller kille i den här åldern tycker jag absolut du ska sätta den här boken i händerna på den personen!

Wehrmachtsoldaternas brev från fronten 1939-1945 av Marie Moutier

Originaltitel: Lettres de la Wehrmacht

Sidor: 317 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Fischer & CO, tusen tack! 

"Omkring 17 miljoner Wehrmachtsoldater deltog i andra världskriget. Under de dryga fem år som striderna varade höll de flesta av dem brevkontakt med sina nära och kära. Breven beskriver vardagslivet vid fronten, från invasionen av Polen till Berlins fall. De berättar på sitt eget sätt andra världskrigets historia. 

Under de första åren är breven fyllda av hopp och tillförsikt, för att efter nederlagen vid Stalingrad och Normandie bli mer och mer modfällda. Dessa brev får oss att inse att de tyska soldaterna också var människor - mitt bland alla fasor de upplevde och gjorde sig skyldiga till var det framför allt kärleken till de närmaste som fick dem att härda ut.

Den franske historikern Marie Moutier har gjort ett urval bland de över 16 000 brev från Wehrmachtsoldater som idag finns bevarade på Post- och telekommunikationsmuseet i Berlin. Ett knappt hundratal av dessa presenteras i denna bok. Under läsningens gång får vi ta del av soldaternas ångest över stridernas brutalitet och de efterhand försämrade materiella villkoren. Men den nazistiska ideologins betydelse för Tredje rikets krigsmakt framgår också med skrämmande tydlighet."

Det är inte så ofta jag läser historieböcker, tyvärr ska sägas, för jag har alltid tyckt att historia är intressant. Men jag tycker att de oftast blir alldeles för tunga att läsa.
Något jag dock har svårt att motstå är brev, gamla brev, det är något med det som fascinerar mig. Kanske är det för att det blir så privat, intimt, att få läsa en annan människas ord i just brevform. Personer som kanske inte längre lever. Därför bad jag om ett recensionsexemplar av den här boken, jag hade på känn att den skulle passa mig.

Och det gjorde den. Det här är en otroligt intressant bok att läsa. När jag väl hade börjat var det svårt att lägga undan den och den avslutades nästan på en dag. Jag läste till sent på natten för att den påverkade mig så mycket, av många olika anledningar.
Dels är det intressant att se kriget ur privata ögon på det här sättet, istället för att någon som inte var med om det skriver det i efterhand. Dels är det extra intressant när det är den onda sidan, den som är det självklara monstret i historien, som man får en djupare inblick i.
Men, det är också just det som gör det ganska obehagligt. För man tänker på alla liv som gick förlorade, alla människor som utrotades i alla de hemska lägren, allt ont som hände på grund av nazisterna och deras tankegång. Man tänker på det och ryser, och mår illa. Men, så läser man de här breven, och ser en mänsklig sida av de som stred på nazisternas sida. Att de hade fruar, barn, föräldrar som de älskade och brydde sig om och längtade hem till. Och det krockar, det tar tvärstopp i skallen när man försöker få ihop de två delarna.

Man får dessutom veta vad som hände med varje soldat vars brev använts i boken, om de överlevde allt eller om de stupade. Hur deras familjesituation såg ut, vad de jobbade med, lite allmän bakgrundsinformation om dem helt enkelt.

Jag kan bara rekommendera den. Det är en otroligt läsvärd bok.

Tips under veckan

Denna vecka blev det ett tips om böcker av en författare som jag redan läst och älskat böcker av. Sju böcker för att vara exakt, och de har till och med blivit omlästa i alla fall...3-4 gånger. Jag menar, vem säger nej till en garderob med en dörr till en annan värld? Ett talande lejon? Ni börjar förstå vem det handlar om nu va?

Böckerna om Narnia är ju några av mina favoriter. Men nu blev jag tipsad om C.S Lewis science fiction-böcker. Jag har vetat om att han skrivit dem men aldrig varit sådär intresserad av att läsa dem tidigare. Kanske för att jag är orolig att de inte ska passa mig lika bra som Narnia?
Har ni läst något annat än Narnia av Lewis? Vad tyckte ni i så fall?  

21 påstående om mig

Det får bli en liten lista idag, som jag har sett dyka upp här och där under veckan. Jag själv har snott den från Fantastiska berättelser!

Jag heter Victoria, men kalls oftast allt möjligt utom det. Vanligast är Vicky, ibland så kort som Vic. En tjejkompis brukar göra det galet långt och kalla mig något i stil med Vickelivicksanpickelipicksan, jag är inte ens säker på att jag kommer ihåg det korrekt för att det är så långt!
Jag är för tillfället ganska så trött och mensvärkig.
Jag är bra på att läsa!
Jag tycker inte om spindlar. Vi kommer inte överens.
Jag är dålig på att testa nya saker.
Jag läser fort enligt många.
Jag gillar när solen skiner och det är varmt och skönt.
Jag sjunger när hunden är den enda som kan höra mig, haha kanske stackars hund?
Jag älskar djur, speciellt hundar och katter. Vi kommer överens.
Jag är inte speciellt bra på att laga mat och har väl kanske inget större intresse av att bli bra heller.
Jag föredrar sommarnätterna här uppe i norr när solen håller sig kvar länge.
Jag tycker om skräckfilmer, men inte splatter!
Jag är beroende av kaffe. Inge mjölk eller socker.
Jag har på mig ett par baggy jeans och en huvtröja, hemmakläder.
Jag dricker kaffe, sa jag att jag är beroende? Och Dr.Pepper!
Jag lyssnar på ljudböcker, äntligen. Har inte så mycket kvar av Ensam på mars!
Jag blir arg på folk som överger/misshandlar/inte sköter om djur.
Jag blir rädd av fulla människor. Klarar inte av det så barer och sådant är inget för mig.
Jag önskar att ett halsband jag beställde igår ska vara här nu nu nu, men det tar nog någon vecka.
Jag är pinsamt dålig på att be om hjälp eller säga till om jag mår dåligt.
Jag är uppvuxen i en liten by utanför Kiruna som jag tyvärr inte minns med någon glädje.

Sådär ja! Det var lite allmän fakta om mig. Gör den gärna ni också :). Hoppas ni har en fin helg!

Järnskallen av Nils Håkansson

Originaltitel: Järnskallen

Sidor: 526 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Ja från Järnskallen själv (eller Albert Bonniers förlag!), tusen tack!

"Våren 1917 plågas Sverige av hungerkravaller och politisk oro. Rykten går om röda terroristgrupper och militära sammansvärjningar. Mitt i all turbulens begås ett mord på en officer med förbindelser i den svenska makteliten.

En maskerad man som kallar sig herr Agnefit samlar en grupp udda existenser för att lösa mordet. I gruppen ingår en labil före detta tsaragent, en svärmisk studentska som besitter en ovanlig talan för orientaliska kampsporter, en alkoholiserad kvinna som tål hur mycket stryk som helst, en uppvisningsbrottare, en bankrånare och en dansk kälkborgare med en unik begåvning för att orsaka förödelse. Gruppen kastas ut i ett virrvarr av intriger som spänner från samhällets högsta toppar till Stockholms undre värld, där två rivaliserande gäng är inbegripna i ett blodigt krig."

Alltså, wow...vad ska jag skriva om den här boken egentligen? Det är en ordentlig bok på 526 sidor men de sidorna märktes knappt av när jag läste. Tiden flög fram och det tog mig bara lite mer än en dag innan den var utläst.

Jag älskar det här gänget som består av alla möjliga sorters antihjältar. För här är det inte perfekta superhjältar vi har att göra med. Det här är människor med alla möjliga sorters brister, som kanske av mer eller mindre nobla skäl hjälper herr Agnefit för att läsa mordet. Men trots, eller kanske tack vare, alla deras brister så letar de sig direkt in i mitt hjärta och jag vill bara ha mer.

Berättelsen i sig är otroligt välskriven. Det finns hela tiden ett driv som för mig framåt även i de stunder då det egentligen inte händer så mycket. Jag är fascinerad över hur författaren har tänkt ut allt. När det börjar skrapas på ytan av mysteriet och jag inser att det ligger något stort bakom, då försvinner alla chanser att jag skulle kunna lägga ner boken och sluta tänka på den. Alla svängar och detaljer gör så att det nu i efterhand känns som att jag sett allt spelas upp på en tydlig film medans jag läst.

Järnskallen är en av de där böckerna som lämnar mig stum; det är då jag blivit helsåld och så fruktansvärt gärna vill att alla andra ska läsa den men inte riktigt vet hur jag ska formulera mig för att det ska framgå hur bra den är!

Så jag säger helt enkelt: LÄS!

Incidenten i Böhmen av Thomas Årnfelt

Originaltitel: Incidenten i Böhmen

Sidor: 229 (Häftad)

Recensionsexemplar: Från Undrentide, tusen tack! 

"Ni har således lyckats tappa bort en hel delegation med jesuiter, någonstans i Böhmen. Och nu vill ni att jag letar rätt på dem. Är det en korrekt sammanfattning?

Året är 1613. En beskickning har försvunnit någonstans i Böhmen och Vatikanen skickar agenten Maximilian för att utreda vad som hänt. Något är i görningen. Något som är utöver det vanliga. Här utspelar sig en kamp om makt, för att ta sig fram och framförallt för att överleva."

Det här var en lättläst och spännande historia! Efter att jag började tog det bara några timmar innan boken var utläst. Det var omöjligt att lägga undan den en längre tid och det tack vare hur författaren bygger upp ett driv och skapar en nyfikenhet i mig som läsare. Jag måste få veta hur det ligger till.

Lite då och då, mellan kapitlen får vi läsa små stycken som verkar vara från en anteckningsbok, där det framgår att någon håller på med experiment som kanske inte är så...positiva. Men det är skrivet så att jag hela tiden pendlar mellan olika personer, ena stunden är jag säker på att det är person a, sen är jag säker på person b, och så vidare.

Jag gillar historier när det inte riktigt går att säga vem som är god och vem som är ond, när författaren lurar mig. Det förstärks av att karaktärerna själva tvivlar på varandra hela tiden. Inget är säkert förrän i slutet och då faller alla bitar på plats.

Det här är författarens debutroman och nu hoppas jag på fler spännande berättelser från honom!

Alphabooks tag

Snowglitter (som jag dessutom lånat bilden av) och Sagan om Sagorna har bådat taggat mig att göra Alphabooks tag! Tack ska ni ha! :) Det går ut på att man ska lista sina favoritböcker från A till Ö. Det låter lite klurigt att komma ihåg en bok till varje bokstav men jag ska göra mitt bästa!

A - Anna Karenina (Leo Tolstoj)
B - Britt-Marie var här (Fredrik Backman)
C - Carrie (Stephen King)
D - Den oändliga historien (Michael Ende)
E - Eleanor & Park (Rainbow Rowell)
F - Fågelmannen (Mo Hayder)
G - Grimmen (Åsa Larsson & Ingela Korsell)
H - Harry Potter och De vises sten (J.K. Rowling)
I -  Istvillingar (S.K. Tremayne)
J -  Jane Eyre (Charlotte Bronte)
K - Kvinnan i svart (Susan Hill)
L - Livsregler för en medelstor get (Ina Ekegård)
M - Marley och jag (John Grogan)
N - Nattfilm (Marisha Pessl)
O - Odödlig (S. J. Bolton)
P -  Prövad oskuld (Agatha Christie)
Q
R - Rovdjur (Caroline L. Jensen)
S - Sömnlös (Stephen King)
T - Tistelblomman (Amanda Hellberg)
U - Undret (R.J. Palacio)
V - Vild (Cheryl Strayed)
W - Windy ledarhingsten (Elyne Mitchell)
X
Y
Z
Å
Ä -  Älskade hund (Michele Hanson)
Ö

Ooooch där står det still. Jag kommer inte på något mer! Det finns säkert någon som kan passa in någonstans men nej, hjärnan sa upp sig.
Känner ni er manad, gör den! :)