Ormens år av Ulrika Ewerman

 

Originaltitel: Ormens år

Sidor: 294 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Bookmark förlag, tusen tack!

"Året är 1956 och Judith har under sin kringflyttande uppväxt aldrig vågat lita på att något kan bestå. När hon träffar syskonen Valter och Vera hoppas hon för första gången att hennes familj ska slå ner sina rötter. Hon får sin önskan uppfylld och trion är oskiljaktiga genom barndomen. Tack vare Valter inser Judith att det kanske inte är så farligt att vara beroende av någon.

Men allt förändras under ormens år 1965 då Valter och Vera bryter all kontakt med henne utan förvarning eller förklaring. Judith flyr från byn och lovar sig själv att aldrig igen bli ett offer för sina känslor. Ödet vill dock annorlunda och tolv år senare måste hon konfrontera både sin uppväxt och sina kvarvarande känslor för Valter."

Ulrika Ewermans debutroman Monica Magnus 1966 var med på min lista över de bästa böckerna jag läste 2020. Så ni kan tänka er att förväntningarna på hennes nya bok Ormens år var skyhöga. Det är alltid lite läskigt när man vill att en bok ska leverera så mycket.

Här infriades som tur är alla förväntningar. Jag tycker verkligen om Ewermans språk, hur hon målar upp sina karaktärer och ser till att en del saker gömmer sig mellan raderna. Jag som läsare får tänka lite själv och ana mig fram till vissa saker innan de avslöjas. 

När jag plockade upp den hade jag dessutom varit i en stor lässvacka och inte läst en bok på nästan en månad. Jag slukade mer än halva boken på en kväll, den räddade mig verkligen och fick igång läsningen igen. 

Det är en ganska stillsam och samtidigt känslofylld berättelse om relationer, hemligheter och att våga möta sitt förflutna. Jag tyckte jättemycket om den och hoppas att Ewerman fortsätter att skriva för jag vill fortsätta att läsa hennes böcker.

Monica Magnus 1966 av Ulrika Ewerman

 

Originaltitel: Monica Magnus 1966

Sidor: 268 (Inbunden)

"Året är 1965. Det är lördag och i lägenheten ovanför Arvidssons rör i Uppsala är det fest. I köket står Monica och önskar att alla kunde gå hem. Hon är fjorton år gammal och redan trött på allt sin pojkvän Janne som har samma fest varje helg, sina omogna klasskamrater och sin mamma som inte låter henne växa upp. När den åtta år äldre Magnus plötsligt står i dörröppningen och ber henne följa med honom får allt en ny början.

Hemma på Lindsbergsgatan sitter Anna-Britt och väntar på sin dotter. Hon är rädd att Monica ska göra samma misstag som hon själv. Det enda hon vill är att se sin dotter bli självständig och oberoende. Bo i en villa i Kåbo och välja en man som avgudar henne. Kanske till och med bli lycklig."

Den här boken alltså. Den har haft mig fast i ett järngrepp. 

Monica Magnus 1966 är baserad på verkliga händelser och personer. Författaren, Ulrika Ewerman, är syster till Monica och hon har skrivit ner en otroligt berörande historia om en ung kärlek som brinner så starkt att de två som är mitt uppe i det inte ser konsekvenserna av sitt handlande. Många gånger önskar jag att verkligen att Monica hade kunnat stanna upp och tänka efter lite, försöka se allt som händer utifrån. Det berättas då och då hur mogen hon är för sin ålder men i sin kärlek är hon verkligen en tonåring. Den tid i livet då alla känslor är så grymt starka att inget annan spelar någon roll. Då man är så säker på att den kärlek man upplever då kommer övervinna allt och ingen kan förstå det. 

Mitt hjärta har värkt, jag har varit frustrerad på flera av karaktärerna och vissa gånger har jag till och med blivit arg. Till slut, när jag läste de sista sidorna satt jag på golvet med tårarna rinnande. När titeln fick en ännu närmare förklaring gick jag sönder litegrann. 

Jag tycker att den är fantastisk, den tog verkligen med mig på en bergochdalbana av känslor. Det är en bok jag kommer att minnas länge och jag rekommenderar den starkt.