"En sommar utan krav och vuxen närvaro tar sin början. Tristess förträngs med dumdristighet och saknad med obrottslig vänskap. Ett villakvarter i Luleå drabbas av ett fruktansvärt brott, samtidigt som livet rullar på. Med skateboard, cykel, buss. Till stugan, ön, kojan i Häng City. Hur mycket chips tål egentligen en kropp? Varför döljer sig Robert Brännholms styvfarsa Rajje alltid till hälften när man hälsar på? Föddes han bakom ett plank?"
Det här är en mycket underlig läsupplevelse.
Jag blev nyfiken på boken av två anledning. För det första utspelar den sig i Luleå, för det andra hade Jennifer på Jenlovebooks pratat om slutet och hur förvirrad det gjorde henne. Jag ville veta vad hon pratade om!
Och jag får säga att jag också är väldigt förvirrad. Jag har verkligen ingen aning om vad bokens slut innebär, vad sjutton hände? Och det känns som att det är många frågor som fortfarande är obesvarade. Jag är inte jättemycket för öppna slut, jag vill ha svar på mina frågor när jag stänger igen boken. Det har jag inte fått här.
Det jag uppskattar är känslan av nostalgi. Boken utspelar sig 1999 och grabbarna som står i centrum verkar vara födda på slutet av 80-talet så jag känner igen en hel del från min egen uppväxt. Dagar med ZTV, min favoritkanal! Känslan av sommarlov och friheten det innebar.
Men vad har jag läst egentligen? Jag vet inte riktigt. Jag har öst ur mig min förvirring och frustration till Jennifer med jämna mellanrum under dagen så den har bevisligen fått mig att känna något. Jag vet bara inte om jag tycker om det eller inte.
