"Det är annandag jul och ett farligt paket smugglas utmed den brittiska kusten. När paketet råkar försvinna utbryter kaos. Antalet döda ökar oroväckande, bland annat en person som är nära knuten till våra kära pensionärer i Torsdagsmordklubben. Den till synes oknäckbara gåtan måste lösas innan någon i klubben riskerar sitt liv.
Torsdagsmordklubben tycks stå inför sin mest dödsföraktande motståndare hittills. Tiden rinner ut och en mördare är på väg mot Coopers Chase. Har turen slutligen vänt för vännerna i Torsdagsmordklubben? Och vem blir den sista djävulen att dö?"
Jag älskar verkligen att hänga med gänget i Torsdagsmordklubben. De är så härliga karaktärer och de känns lite som gamla vänner nu efter fyra böcker.
Den här gången byts rollerna ut något, Joyce får ta en mer aktiv och ledande roll när Elizabeth får annat att tänka på. Det var väldigt spännande att följa med i hur Joyce snabbt axlade ansvaret! Samtidigt som de har mysterier att lösa, mördare att ta fast och försvunna droger att hitta är det en berättelse som handlar väldigt mycket om kärlek och sorg. Jag var inte beredd på att tårarna skulle rinna så pass mycket som de gjorde. Vissa delar var så otroligt fina, sorgliga och smärtsamma.
Det finns så klart en dos humor också och det är en sorts humor som funkar bra för mig. Ofta läser jag med ett leende på läpparna och ibland skrattar jag åt något de kokar ihop på sidorna.
