Originaltitel: Boken om vinterdöda ting
Sidor: 536 (Häftad)
Recensionsexemplar: Från författaren, tusen tack!
"Året är 1896. I Göteborg och resten av riket förtvivlar många i fattigdom och svält. Döden är allestädes närvarande och ingen saknar en namnlös trashank, hora eller våldsverkare som mördas eller spårlöst försvinner. Med denna misär runt knuten trivs Carl Cronhammer förträffligt. Han är en framgångsrik och stilfull affärsman men bär på en fruktansvärd hemlighet: han är inte längre fullt mänsklig. Inom honom bor ett uråldrigt och krävande rovdjur.
Hans trygga tillvaro störs när en främling oväntat dyker upp i staden, någon som vet vilken sorts varelse han är och som är stark nog att förgöra honom. Det blir början på en resa där Carl riskerar att mista allt – samtidigt som ett namnlöst väsen viskande och lockande väntar vid vägens slut för att ta honom till sig för alltid."Äntligen en bok jag gillade igen! Men det förvånar mig inte när det gäller just den här boken. Det är en fortsättning på Natten jag dog som jag tokälskade. Så när författaren undrade om jag var intresserad av att läsa den här blev det självklart ett ja!
Det är en historisk skräckroman, med monster som jag väl närmast kan likna vid vampyrer. Fast jag skulle nog säga att dessa vriker (som de heter) är snäppet läskigare än vanliga vampyrer. Förutom behovet av att dricka blod festar de även till exempel på inälvor och får dessutom olika förmågor vid sin förvandling.
Boken är tjock men den är så välskriven och spännande att jag aldrig ens reflekterar över sidantalet. Jag bara njuter under hela läsningen och skulle gärna fortsätta läsa om Carl Cronhammers liv. Det är ett rent nöje att få sjunka ner i världen Du Rietz skapat, hur mörk den än är.
