Metro 2034: försvaret av Sevastopolskaja av Dmitrij Gluchovskij

"På stationen Sevastopolskaja i utkanten av Moksvas enorma tunnelbanesystem väntar man spänt på spaningspatrullerna som har skickats till en grannstation, där något verkar vara på tok. Dagarna går och inte ett ljud från de erfarna soldaterna. Om man inte lyckas återupprätta förbindelsen med den övriga metron kommer ammunitionen snart att ta slut...

En dag beger sig den gåtfulle övereste Hunter ut på en farlig vandring genom labyrinten av tunnlar. Vid hans sida finns Homeros, en gammal erfaren stationsinvånare som kan metron och dess legender bättre än någon annan och ser det som sin livsuppgift att nedteckna dess historia."

Så då var den fristående fortsättningen på Metro 2033 utläst. Helt ärligt så tycker jag inte den låter så lockande på baksidestexten som jag skrivit av här ovanför. Det är synd, för den är faktiskt intressant och spännande!

Återigen befinner vi oss i Moskvas tunnelbanor efter att vi människor lyckats förstöra jorden och nästan utplåna oss själva. Jag är fortfarande imponerad över hur trovärdigt författaren beskriver livet där nere, hur han pusslar ihop det så att det faktiskt fungerar.

Var den här lika spännande som ettan? Nej, jag ger dem som sa det rätt. Den var inte riktigt lika spännande, men fortfarande en bra bok! Lite känner jag att det blev en del lösa trådar hängande över mig, jag vill veta om en del teorier och legender som framförs i boken stämmer, det är nästan så jag vill ha en fortsättning som ger svar på de frågorna!

Allt som allt, väldigt nöjd med läsningen av både Metro 2033 och Metro 2034!

Metro 2033: den sista tillflykten av Dmitrij Gluchovskij

"Moskva år 2033. Civilisationens nordligaste utpost, en ensam metrostation, attackeras av gåtfulla varelser som uppstått i det sista kriget. Världen ligger i ruiner, jordytan är kontaminerad och ett rov för solens dödliga strålar. En sista människospillra har sökt skydd i Moskva-metron, världens största atombombssäkra bunker, där stationerna har omvandlats till små statsstater med egna ideologier och styrelseskick. Överallt pågår en ständig kamp om livsutrymmet, vattenfiltren, elaggregaten och svampodlingarna, alltmedan mörkret och fasan härskar i tunnlarna.

En ung man tvingas ut på en farlig vandring genom den underjordiska labyrinten av tunnlar, schakt och sidospår, där ingen vet vad som väntar bakom nästa kurva.

Metro 2033 bygger på sovjetiska myter om en hemlig stad under jorden och det faktum att Moskvametron byggdes för att motstå en kärnvapenattack. Boken har gjort succé i hemlandet och är under översättning till ett stort antal språk. Det har även gjorts ett dataspel som bygger på boken."

 Jag blev intresserad av den här boken redan när jag var i Kiruna. Och under tiden hade sambon köpt den här hemma.Så när jag kom tillbaka blev det den som påbörjades.

Jag blev väldigt snabbt fast, även om det var lite förvirrande först med alla ryska namn som slängdes på mig. Vilken värld Dmitrij Gluchovskij har byggt upp! Det är fascinerande att läsa om den här hemska framtiden, hur människorna anpassat sig till livet under jord, ett liv i mörker och med många olika faror. Till ytan är det bara några få som går, och då med skyddsutrustning, för att leta efter användbara saker,

Huvudpersonens, Artioms, resa är spännande. Han stöter på många olika människor, många olika sätt att tänka och man skräms lite av att trots att världen nästa gått under, så har människorna egentligen inte ändrat sig speciellt mycket.
Hans vandringar i de mörka och tomma tunnlarna gör så att jag nästan börjar dela hans tunnelångest (som det kallas i boken) och jag satt med nerverna på helspänn varje gång han var tvungen att ge sig ut i mörkret. 

Nu ska jag direkt hoppa på fortsättningen, Metro 2034. Sambon sa att den inte var lika bra, ska bli spännande att se om han har rätt!



Förresten kan jag meddela att det är lite av en utmaning att skriva med en katt som slår svansen rätt över tangentbordet hela tiden :).