"Esme växer upp i ordens magiska värld. Moderlös och obotligt nyfiken tillbringar hon sin barndom i Skriptoriet, ett trädgårdsskjul där hennes far och en skara hängivna lexikografer samlar ord till Oxfords allra första ordbok.
Esme får varken synas eller höras och gömmer sig därför under sorteringsbordet. En dag singlar en papperslapp med ordet deja ned. Det är det första av många ord som Esme sparar. De kommande åren fortsätter hon samla på lappar som männen i Skriptoriet slarvar bort, kastar eller glömmer. Dessa ord blir hennes främsta redskap för att förstå sin omvärld.Med tiden inser Esme att en del uttryck värderas högre än andra och att ord och betydelser med kopplingar till kvinnors liv ofta förbises. I hemlighet börjar hon arbetet med att sammanställa en egen ordbok: De förlorade ordens bok."
Jag trodde inte att den här boken skulle vara så berörande som den faktiskt är. Tårarna har runnit och hjärtat har slagit hårt i bröstet under läsningen.
Det är en historisk roman som tar verkliga historiska händelser och gör om historien lite. Den tar upp frågor som hur ord påverkar samhället och hur deras betydelse bestäms, och vad gör orden för skillnad på män och kvinnor? Är vissa ord viktigare än andra? Och vem bestämmer det?
Vår huvudkaraktär, Esme, är lätt att tycka om. Hon växer upp med att ord är väldigt viktiga men börjar efter ett tag ifrågasätta varför vissa ord inte får vara med i ordboken, speciellt ord som ofta kopplas till kvinnor och kvinnors liv. Samtidigt börjar samhället runtomkring henne ändras och frågan om kvinnlig rösträtt är aktuell.
Jag började bry mig om Esme väldigt mycket. Jag hejade på henne och tyckte om att se hur hon utvecklades som person under bokens gång. Det var en väldigt bra läsupplevelse och jag är glad att jag har en till bok av Pip Williams att se fram emot!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar