Under svart himmel av Christina Öhman

 

Originaltitel: Under svart himmel

Sidor: 266 (Häftad)

Serie: Underserien (del 1)

"En pojke. En legend. En förhäxad kråka.

Lars känner sig ensam och finner tröst hos en oväntad vän, en kråka som tycks följa honom vart han än är. En mörk vinternatt hör han en knackning på sitt sovrumsfönster, men det är inte kråkan han kommit att kalla Kara, utan en flicka i hans egen ålder. Naken ute i kölden. Flickan lämnar honom inte ifred. Hon fortsätter dyka upp och människor i Lars närhet dör under mystiska omständigheter.

Sexton år framåt fördunklas Lars tillvaro av en sorg från barndomen och han har genom år av terapi accepterat att både kråkan och flickan endast levt i hans fantasi. Till den dag fasaden rämnar, när en kvinna med bekanta, mörka ögon dyker upp vid hans hem. Smutsig och utmärglad säger hon Jag har hittat dig igen."

Under svart himmel är en riktigt bra och obehaglig debut! Vid vissa scener önskar jag nästan att jag kunde blunda och läsa på samma gång. 

Huvudkaraktären Lars är lätt att fastna för. Han har det inte lätt i skolan men en kärleksfull familj hemma. Sedan börjar folk att dö på hemska sätt samtidigt som en underlig flicka besöker honom. Öhman är inte rädd för att ta med läsaren nära inpå händelserna och det uppskattar jag! 

Jag gillar verkligen det fina sätt Lars familj skildras på. Han älskar sina föräldrar och det är tydligt att de älskar honom, det är ett ljus och en värme i allt det mörka som sker runtomkring. Det här följer med även när vi hoppar fram i tiden och Lars har blivit vuxen. Boken innehåller några illustrationer som är väldigt skickligt gjorda. De är i svartvitt och stärker verkligen berättelsens stämning. 

Det ska bli väldigt spännande att följa författarens fortsatta skrivande! Och jag kommer aldrig att se på kråkor på samma sätt igen...