"Du är inte min dotter längre. Såna som du begraver man levande.
När Saskia blir gravid med en muslimsk man blir hon förskjuten av sin far Amal - konstnären som i sin ungdom själv gjorde uppror mot familjens traditionella värderingar, men som på äldre dagar blivit religiös. Fanatiker, enligt hans närstående.
Tio år senare reser Saskia med sin son till Indien för ett reportage. Väl där gör hon en chockerande upptäckt om Amals bakgrund som gör att hon måste kontakta honom igen. Amal ställs inför svåra beslut som får honom att se både sig själv och relationen till sin dotter i ett helt nytt ljus."
Det här är en bok jag är väldigt kluven till. Jag tycker om själva storyn men fastnar inte riktigt för sättet den är utformad på.
Vi får följa både Saskia och hennes far Amal i olika kapitel. Det hoppandet mellan karaktärer fungerar bra och det är intressant att få ta del av bådas perspektiv. Även om jag blir frustrerad många gånger, speciellt på Amal som inte lyssnar på några andra åsikter än sina egna.
Det som gör att jag inte kan fastna helt och hållet är att varje karaktärs kapitel ofta också är indelade i kortare stycken och just det gör att jag upplever historien som lite hackig. Det känns inte som att jag läser en sammanhängande berättelse utan får ta del av små ögonblick i deras liv. Jag känner inte att jag kommer karaktärerna nära.
Tyvärr är det därför ingen fullträff för mig men jag blev ändå berörd av vissa delar och i slutet satt jag med tårar i ögonen.
Tråkigt att det inte blev en riktig fullpoängare, men jag blev lite nyfiken på den ändå.
SvaraRaderaDen kan säkert passa många! Bara man inte stör sig på hur den är skriven så är det en bra berättelse :)
Radera