Döden och andra lyckliga slut av Melanie Cantor

Originaltitel: Death and Other Happy Endings

Sidor: 352 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Printz Publishing, tusen tack! 

"Du har 90 dagar kvar att leva. Hinner du ställa allt till rätta? 

Jennifer Cole har just fått veta att hon har tre månader kvar att leva. 90 dagar för att säga adjö till vänner och familj och få allt i ordning. 90 dagar för att förlika sig med en diagnos som är orättvis, oväntad och helt omöjlig att uttala. Trots att Jennifer försöker fokusera på det positiva (hon kommer inte att få Alzheimers eller Parkinsons, eller tappa tänderna när hon äter ett äpple), inser hon att hon bara har en sak hon ångrar på riktigt: allt hon inte sagt. 

Jennifer skriver ett varsitt brev till de tre personer som sårat henne mest: hennes härsklystna, själviska syster, hennes fega, otrogna exmake och hennes charmiga, opålitliga expojkvän. Hon ska äntligen berätta för dem hur hon känner. Men när hela livet står på spel ter sig det mesta annorlunda. Och Jennifer kommer snart förstå att döden är högst oförutsägbar."

Nej, det här var ingen bok för mig. Jag vet inte riktigt varför jag läste ut den för den irriterade mig ganska snabbt. Jag köpte inte det som hände många gånger, det blev för mycket av allt på något vis. Och ganska tidigt i boken hade jag gissat hur den skulle sluta, jag fick till hälften rätt. Kanske var det därför jag läste ut den, för att se om jag hade rätt.

Det är så mycket som händer huvudkaraktären och folk i hennes närhet att det inte känns trovärdigt för mig. Jag vet inte exakt varför det skaver för jag vet ju att folk kan råka ut för en del under sina liv men det här är för mycket. Den beskrivs som humoristisk och jag kanske borde ha hört varningsklockorna redan där, för det brukar sällan passa mig.

Jag har sett att andra gillar den så det finns garanterat många den passar men för mig var det helt fel och den kommer att få flytta vidare till någon som kan uppskatta den bättre.