Linas kvällsbok av Emma Hamberg

Sidor: 249 (Pocket) 

Serie: Linas kvällsbok (del 1)

Ålder: Unga vuxna

"Okej. Hela mitt liv är en lögn. Jag ljuger om min favoriträtt (kåldolmar kan man ju bara inte säga...). Jag ljuger om mitt sexliv (säger att jag typ har ett, fast jag är en total oskuldsdesperado). Jag säger att jag är kär i rätt kille (rå-lögn...). Mina så kallade vänner ljuger (jag vet att jag får vara med bara för att jag är fulare och dummare). Men i den här boken står sanningen. Och snygg är den inte. 

Lina 15 år."

Jag har aldrig läst den här boken tidigare, bara sett filmen med samma namn. Det är dock många år sedan och jag hade glömt väldigt mycket. Så när Rebecka på Läsa är att leva visade upp den här i en book haul frågade jag henne om hon ville läsa den tillsammans eftersom jag hade den oläst här hemma. 

I början var den mest pinsam, då var det nästan lite jobbigt att läsa om Linas problem med att vara okysst och tro att hon skulle dö som ensam med massa katter. Om hur hennes vänner klagar på sig själva fast det verkar ganska tydligt att de egentligen vet att de ser bra ut. Jag fick min första kyss när jag var 14 eller 15, och nu kanske jag minns fel men jag tror inte jag hade lagt ner så mycket tankar och oro över att vara okysst innan det. Det känns så främmande att det skulle ha tagit upp så mycket tid. I och för sig mådde jag inte speciellt bra i den åldern så jag hade antagligen annat att tänka på.

En liten bit in däremot, när hon börjar dejta Danne, blir det mer obehagligt att läsa. Då hon gör saker hon inte vill; för det är ju bättre att vara med någon som vill ha en även om man själv inte känner samma sak, än att vara ensam. Det är riktigt jobbigt att läsa om hur hon har sex fast hon inte vill egentligen, hur hon börjar bli mer och mer ledsen över allt och känner sig fel och värdelös som inte känner någon upphetsning när hon är med sin kille. Jag vill bara säga åt henne att sluta, att skita i vad "vännerna" (speciellt hennes bästa vän är en riktig skitstövel) tycker och bara se till att må bra, var glad, gå din egen väg och sluta oroa dig för vad andra ska tänka hela tiden.

Fast det vet jag däremot allt om hur svårt det är. Att våga göra det man själv vill och sluta försöka göra alla andra glada hela tiden. Jag är 30 nu och även om jag är bättre på det så är det fortfarande något jag måste påminna mig själv om hela tiden.

Det blir ljusare mot slutet, både med vänner, känslor och att gå sin egen väg. Och det är bra att den visar att saker blir bättre till slut. Även om det känns som världen håller på att gå under ibland.

Det är ju en lite äldre bok, är det någon av er som läst den? Eller sett filmen? Vad tyckte ni i så fall?