Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt

Originaltitel: Tell The Wolves I'm Home

Sidor: 415 (Pocket)

"New York 1987. Fjortonåriga Junes morbror dör i aids. Han var den viktigaste personen i världen och hans död lämnar henne ensam och tyngd av sorg. Tills hon träffar Toby, en man som också sörjer Finn. Mellan honom och June växer en oväntad och annorlunda vänskap fram, en vänskap som får hemligheter som länge varit dolda att dras fram i ljuset. Och June lär sig saker om sig själv och sina närmaste som förändrar henne för alltid. Låt vargarna komma är en mångbottnad och gripande skildring av kärlek, sorg och vänskap."

Varför har jag inte läst den här tidigare?! Den har fått stå och vänta så länge i hyllan för att den inte känts rätt. Jag trodde av någon anledning att jag inte skulle tycka om den.

Ibland är det verkligen skönt att ha fel. Den var underbar. Så vacker, skör och full av kärlek. Jag satt med tårar i ögonen några gånger och hjärtat värkte med June. Hon får gå igenom så mycket sorg och hantera den ensam, tills hon träffar Toby och äntligen kan dela sina känslor med någon.

Allt är bra med Låt vargarna komma, språket, berättelsen, karaktärerna. Det finns ingenting att klaga på. Har ni inte läst den än, gör det! Jag kommer att sakna den nu när den är slut.