De användbara av Mattias Hagberg

Originaltitel: De användbara

Sidor: 284 (Inbunden) 

Recensionsexemplar: Från Bokförlaget Atlas, tusen tack! 

"December 1938. Den unge läkaren Ludwig Malmström blir kommenderad till en anstalt för sinnesslöa i Jämtlands mörkaste skogar för att utreda en smitta som på kort tid börjat ta livet av de intagna. 

Han är lockad av tidens stora idéer: i Tyskland rustar Hitler för raskrig, i Sovjet pågår Stalins utrensningar av oliktänkande. Utopierna ska bli verklighet med hjälp av teknik, medicin och arkitektur. Allt förefaller möjligt. Men Malmströms egen värld är på väg att rasa samman. Hans drömmar förvandlas steg för steg till mardrömmar.

Flera decennier senare försöker hans dotter förstå vem hon ä och var hon kommer ifrån. Hon har levt ett liv utan sammanhang, som den sista ledtråden i en meningslös gåta. I trädet utanför hennes fönster väntar de svarta fåglarna som alltid tycks vaka över henne."

Det här är en väldigt obehaglig berättelse, dels på grund av de värderingar som en del i boken har, dels på grund av att känslan mellan dröm och verklighet suddas ut ibland och det är svårt att veta vad som egentligen händer.

Först av allt kan jag säga att Ludwig Malmström inte är en person man tycker om, han har inte mycket glädje i sitt liv och ser saker otroligt grått. Enda gången han lever upp är när han får diskutera de tankar han har om hur man ska göra världen bättre, och det är inte direkt sympatiska tankar.
Förutom Malmströms perspektiv får vi genom boken också följa hans dotter, flera år senare. Hon är inte heller någon solstråle, men ändå lättare att förstå och känna med.

Själva berättelsen är som sagt obehaglig, jag är inte alltid säker på vad som verkligen händer och vad som kanske bara utspelar i någons tankevärld. Eller feberdrömmar, det är nästan så det känns ibland. Det kryper in under huden på mig som läsare och ibland är jag glad att jag sitter i ett ljust rum med fötterna uppe på sängen när jag kommer till vissa scener. Jag fastnar mest för delarna som utspelar sig i dåtid, de är mest störande men samtidigt också de mest intressanta. Det är där allt obehag och all förvirring finns.

Det är en fristående bok som kan ses som en systerroman till Rekviem för en vanskapt som författaren skrivit tidigare. Den har jag inte läst, men jag kollade så klart upp den och den låter lika intressant som den här boken och åker upp på min lista över sådant jag vill läsa.