Kvinnan i svart av Susan Hill

Originaltitel: The Woman in Black

Sidor: 139

"Den unge Londonadvokaten Arthur Kipps får i uppdrag att bege sig till en avlägset belägen landsortsstad för att närvara vid mrs Alice Drablows begravning och ordna upp det dödsbo hon lämnat efter sig.

Väl på plats slås Kipps av ortsinvånarnas märkliga ovilja att tala om Drablow; blotta omnämnadet tycks fylla dem med rädsla - i synnerhet allt som rör familjens mytomspunna egendom, Eel Marsh House, som stolt och spöklikt höjer sig över de dimhöljda sankmarkernas förrädiska vidder.

Det dröjer inte länge förrän Kipps inser att stadens invånare har goda skäl att tala tyst om huset. Platsen han kommit till ruvar på en ondskefull hemlighet, en mörk gåta som på ett dunkelt men oavvisligt sätt utgår från den skrämmande gestalt som oväntat dök upp på begravningen - kvinnan i svart."

Vet ni vad som gör mig riktigt glad? Riktigt, riktigt glad?

Jo det ska jag berätta! När en bok är så läskig att jag faktiskt måste lägga bort den för att det blivit för sent på kvällen och jag behöver tänka på att kunna sova för att orka upp dagen efter.

Precis så var det med Kvinnan i svart. Det var sådär underbart krypande spöklikt som jag vill att det ska vara. När det känns som någon snart kommer att knacka dig lite lätt på axeln, men när du vänder dig om är det ingen där. Bara en obehaglig känsla som hänger kvar i luften.

Jag drogs in i den här boken direkt, och samtidigt har jag svårt att förklara precis vad det var som skrämde mig. För det var inte skräck på varje sida, inga spöken precis överallt, men det var det där...smygande och iakttagande hela tiden, som gjorde så att nerverna var på helspänn. Och Susan Hills språk är helt otroligt när det gäller att bygga upp stämningen. Det var ett nöje att läsa.

Den här känns det som att jag kommer kunna läsa om med något års mellanrum, riktiga sena höstkvällar när vinden sliter i väggarna.
Nu ska jag gå och samla mod för att se filmen!

Tusen tack till Modernista för recensionsexemplaret!