En doft av apelsin av Joanne Harris

Originaltitel: Five quarters of the orange 

Sidor: 407

"När mor dog lämnade hon gården till min bror, förmögenheten i vinkällaren till min syster, och till mig, den yngsta, lämnade hon sitt album...

Dunkla händelser, kärlek och svek finns nerskrivna i den hemliga receptsamling som är Framboise Simons enda arv från sin mor. Boken har hon med sig när hon under falskt namn återvänder till sitt barndomshem i den lilla byn vid Loireflodens strand där hon startar ett creperie. Ingen i byn vet vem den mystiska änkan egentligen är. Att hon köpt den fallfärdiga gården och rustat upp den betraktas med respekt. 

Men det förflutna hinner upp henne, med minnen från uppväxten i skuggan av den dominanta modern och upplevelserna under kriget och ockupationen. Ju mer hon fördjupar sig i moderns dagbok desto klarare träder bilderna fram från en tragisk barndom i krigets skugga och dramatiska händelser som ännu ger återklang i byns dagliga liv."

Jag har läst en bok av Joanne Harris tidigare, Karamellskorna, och självklart sett filmen Chocolat. Och det är något lite magiskt över båda två tycker jag.

Detsamma gäller för En doft av apelsin. Det ligger något magiskt över läsupplevelsen, trots att det handlar om ganska tunga ämnen som kriget, det jobbiga livet med den kalla modern och så vidare. Men det är något med Harris språk som gör det så speciellt att läsa. Jag njuter av varje sekund jag håller i boken.

Det gör det också lätt att leva sig in i berättelsen. Den är intressant hela tiden, både i det som är Framboise nutid och hennes återblickar till barndomen när hon sakta närmar sig avslöjandet av hemligheten hon hållit tyst om så länge. Det som gör att hon använder sig av falskt namn i sin barndoms by.

Fler böcker av Harris kommer det garanterat bli för min del!