Benrangel som jag och Niklas Botten läst i vår egen lilla bokcirkel var verkligen en bok i min smak. Den handlar om Mike Noonan, en författare som efter att ha förlorat sin fru får skrivkramp. Bara det är något som tar boken lite extra nära mitt hjärta, då jag själv skriver en del och vet hur jobbig skrivkramp kan vara, även om min aldrig blivit lika illa som den upplevs i boken, det tackar jag för!
Han börjar dessutom drömma mardrömmar om deras sommarhus, Sara Skratt, och vad han tror är sin frus lik. Till slut bestämmer han sig för att åka dit, både för att möta rädslan han upplever i drömmarna och för att få lite semester.
Väl där börjar en hel del underliga saker hända, han blir lite oväntat indragen i en vårdnadstvist och samtidigt börjar han känna att han kanske inte är ensam i sitt sommarhus i alla fall. I de här läskiga delarna med sommarhuset var det verkligen så det gick rysningar längs ryggraden ibland. Speciellt de kvällar jag var ensam hemma och läste den och huset helt plötsligt knäppte till på ett sätt jag inte hört förut, då hoppade jag till ganska ordentligt får jag erkänna. Men det är det som är så härligt med att läsa bland annat Kings böcker, man sugs in och sitter på helspänn när det är som mest nervkittlande! J
När jag och Niklas Botten pratat lite om boken under tiden vi läst har vi båda två kommit fram till att den ibland känts mer som Dean Koontz än Stephen King. Jag kom på mig själv några gånger under läsandet att tänka just att det var en av Koontz böcker jag höll i händerna.
De två böcker av King jag läst senast innan Benrangel var Pestens tid och Knackarna, och där hoppar King mellan så många personer i handlingen. Det var en stor skillnad mellan de böckerna och Benrangel, där det faktiskt håller sig till Mike som den största viktigaste huvudpersonen.
Men sen mot slutet blev det mer likt King igen, det blev ett slut med blandade känslor; sorgligt men samtidigt med några hoppfulla strimmor att hålla fast vid.
Allt som allt gillade jag Benrangel väldigt mycket. Det gick snabbt att läsa ut den för den var väldigt svår att lägga ifrån sig enligt mig. Jag kan nog till och med sträcka mig så långt som att säga att det blev en av mina King-favoriter. J
Han börjar dessutom drömma mardrömmar om deras sommarhus, Sara Skratt, och vad han tror är sin frus lik. Till slut bestämmer han sig för att åka dit, både för att möta rädslan han upplever i drömmarna och för att få lite semester.
Väl där börjar en hel del underliga saker hända, han blir lite oväntat indragen i en vårdnadstvist och samtidigt börjar han känna att han kanske inte är ensam i sitt sommarhus i alla fall. I de här läskiga delarna med sommarhuset var det verkligen så det gick rysningar längs ryggraden ibland. Speciellt de kvällar jag var ensam hemma och läste den och huset helt plötsligt knäppte till på ett sätt jag inte hört förut, då hoppade jag till ganska ordentligt får jag erkänna. Men det är det som är så härligt med att läsa bland annat Kings böcker, man sugs in och sitter på helspänn när det är som mest nervkittlande! J
När jag och Niklas Botten pratat lite om boken under tiden vi läst har vi båda två kommit fram till att den ibland känts mer som Dean Koontz än Stephen King. Jag kom på mig själv några gånger under läsandet att tänka just att det var en av Koontz böcker jag höll i händerna.
De två böcker av King jag läst senast innan Benrangel var Pestens tid och Knackarna, och där hoppar King mellan så många personer i handlingen. Det var en stor skillnad mellan de böckerna och Benrangel, där det faktiskt håller sig till Mike som den största viktigaste huvudpersonen.
Men sen mot slutet blev det mer likt King igen, det blev ett slut med blandade känslor; sorgligt men samtidigt med några hoppfulla strimmor att hålla fast vid.
Allt som allt gillade jag Benrangel väldigt mycket. Det gick snabbt att läsa ut den för den var väldigt svår att lägga ifrån sig enligt mig. Jag kan nog till och med sträcka mig så långt som att säga att det blev en av mina King-favoriter. J
Den har jag inte läst! Måste läsas!!!
SvaraRaderaDet tycker jag du gör helt rätt i! :)
SvaraRadera