Hög igenkänningsfaktor kanske?

Nytt att vara nyfiken på

Grejen med att ha praktik i en bokaffär är ju att listan med böcker man vill läsa aldrig någonsin har en chans att kortas ner, den bara byggs på! Varje dag!
Igår plockade jag upp en bok som gjorde mig extra nyfiken:

"Föreställ dig en man skyldig till obeskrivliga gärningar. Föreställ dig allt lidande han orsakar. Föreställ dig all förlåtelse han behöver få. Föreställ dig att du förlåter honom. Du kommer att göra det.

Kris, Tamara, Frauke och Wolf är vänner som låter åren mellan tjugo och trettio glida förbi utan att göra något av sina liv. De har inga vettiga arbeten, saknar mål och ägnar det mesta av sin tid åt att dagdrömma medan de dricker öl och röker gräs.

Så en dag får de en vinnande idé: de ska starta eget - ett företag som ska be om förlåtelse å andras vägnar. För nog är välbeställda människor med makt villiga att betala bra för köpa sig ett renare samvete, inte sant? Företaget döps till Sorry och gör omedelbart stor succé.

Men en av Sorrys nya klienter visar sig vara en mardrömslik uppdragsgivare. Vid ett vanligt förlåt-uppdrag hittas en död kvinna uppspikad och hon är bara det första offret..."

Djävulens pentagram av Björn B. Jakobsson

Sidor: 351 (Inbunden)

"Journalisten Petra skickas på uppdrag norrut till sina gamla hemtrakter. Hon ska skriva en artikel om "synska Greta", en flicka som hjälpte polisen att hitta en försvunnen tonårskille. Men vid upptäckten var han bortom all hjälp. Mördad. 

Nu har Gretas gloria hamnat på sned . hennes magiska krafter ifrågasätts och lokalbefolkningen har börjat förtala och trakassera Greta och hennes mamma Virona. Samtidigt börjar mystiska stjärnor dyka upp. Vissa ritade i blod. Det är som om helvetet brutit lös i Kirunatrakten. Bokstavligen.

Efterhand börjar Petra ana ett kusligt samband mellan allt djävulskt som händer och hennes egen trasiga uppväxt. Och hon kommer till den fasansfulla insikten att det inte bara är hennes egna, inre demoner som är i spel."

Jag blir alltid extra nyfiken som utspelar sig runt och i Kiruna, min hemmaplan. Där jag vuxit upp och bott fram tills att jag var 16. Det blir lite extra spännande att läsa när man kan känna igen sig. Nu var det mest bara ortnamnen som var bekanta för mig, och författaren skriver själv i efterordet att: "den initierade kommer att finna att bara ett tunt geografiskt skal överensstämmer med verkligheten".

Det störde hur som helst inte läsningen!
Djävulens pentagram är en snabbläst bok, när jag väl hade börjat och kommit in i den så var det bara att tuta och köra och sen var den helt plötsligt utläst. Det är inte konstant bita-på-naglarna-spännande men man drivs hela tiden framåt för att få reda på hur det ligger till. Det här är en berättelse som ger en inblick i den ondska som människor är kapabla till och den galenskap som kan rymmas i vissa sinnen.

Något som jag finner väldigt intressant är att de flesta personer i boken faktiskt är så otroligt dubbla. Även de som står på den "goda sidan" går runt med hemligheter och mörka delar som avslöjas eftersom. Det är inte bara en god och en ond sida, utan det är som det är i verkligheten kan man väl säga. Inget är helt svart och vitt.

Det tog ganska länge för mig att klura ut hur det hela låg till, vilket alltid uppskattas! Det ska svänga lite hit och dit för att förvirra innan man förstår hur det hänger ihop.
Så, Djävulens pentagram är en väldigt bra bok! Men vill man läsa något för att känna igen alla hörn av Kirunatrakten så får man nog leta vidare.

Nu har jag förstått att det finns två andra böcker av författaren som utspelar sig i de norra delarna, men utan att nämna några ortsnamn alls. De har jag blivit riktigt nyfiken på och kommer nog inhandla i framtiden. Nordliga trakter och skräck, det kan jag inte säga nej till!

Inga kelgrisar, inga styvbarn av Cia Sigesgård

Sidor: 391 (Inbunden) 

"Ett typiskt hyreshus. En trappuppgång med fyra lägenheter. På utsidan likar det gula tegelstenshuset en folkhemsidyll, men innanför väggarna lurar ondskan. 

Astrid har alltid vetat att det var något fel på hennes son. Ingen trodde henne. De sade att hon var en dålig mor. Att det var henne det var fel på. Men ingen visste det som Astrid visste. För de hemliga gästerna som plötsligt börjar dyka upp kan hon berätta sanningen - om vad som hände Caroline och de andra.

Någon gör inbrott i Annas lägenhet. Ingen tror henne. De säger att hon inbillar sig. Anna har ju alltid varit annorlunda. Speciell, som Kristoffer sade. En enda person tar henne på allvar.

Långsamt förs läsaren djupare in i husets hjärta där skuld, vrede och galenskap brottas med hopp och naivitet, och där alla inblandades tillvaro redan står på ända. Samtidigt sänker sig en stank av förruttnelse över byggnaden. En stank av ruttnande lik."

Nu har jag på kort tid läst två böcker som fått mig att bli riktigt illamående under läsningen, dels Fågelmannen och nu Inga kelgrisar, inga styvbarn...Och jag är så glad!

Den här boken kryper verkligen in under skinnet på mig, och får det att krypa på skinnet för den delen. Det är så vidrigt, både människors ondska och galenskap och detaljerna i vissa händelser som utspelar sig. Ibland fick jag slå igen boken och ta några djupa andetag för att sedan kunna dyka in i det igen, för återvända var jag tvungen att göra, det var omöjligt att sluta läsa!

Det är obehagligt hela vägen igenom. Äckligt, skrämmande och frustrerande. Det är ju ingen actionbok så tempot är inte högt hela tiden, men det ska det heller inte vara i det här tycker jag, det ska vara långsamt och tärande. Vilket det också är, alldeles perfekt.

Jag är riktigt imponerad av persongalleriet, det är inte så många olika människor som figurerar men de är så olika i sina personligheter. Och författaren har gjort dem alla så trovärdiga och levande, det känns verkligen som att det är riktiga människor jag läser om (men så glad jag är i vissa fall att det inte är det...).

Den här boken går faktiskt in som en av de allra bästa jag läst hittills i år, och jag är övertygad om att den kommer hålla kvar sin höga placering.

Tack så mycket till Kalla Kulor Förlag för recensionsexemplaret!
...och tack så väldigt mycket för råttan...

Två nya böcker att läsa

Igår var en dubbelt bra dag! Först fick vi in ett läsexemplar till praktiken som gjorde att jag nästan hoppade högt av glädje, och när jag kom hem upptäckte jag att jag hade fått ett recensionsexemplar med posten!

• Djävulens pentagram av Björn B. Jakobsson. Woho! Den här som jag var så sugen på att läsa. Nu har jag fått låna hem den från praktiken, och jag är så peppad på att ta tag i den snart! 
• Här och nu av Eva Ludvigsen. Fick jag som recensionsexemplar från Idus förlag, det verkar vara en väldigt fin berättelse. Även den ser jag fram emot, tusen tack för att ni skickade den!

I kroppen min: resan mot livets slut och alltings början av Kristian Gidlund

Sidor: 329 (Inbunden)

"I mars 2011 fick Kristian Gidlund sin första cellgiftsbehandling mot den nyligen upptäckta magcancern. Han började skriva en blogg, "I kroppen min". Ett halvår senare såg det ut som om behandlingen hade lyckats. Men i augusti 2012 hade cancern kommit tillbaka och visade sig vara obotlig. De starkt berörande texterna i Kristians blogg blir nu bok."

Ja, vad ska man säga om den här boken egentligen? Det blir nog inget långt inlägg för jag vet helt ärligt inte hur jag ska formulera mig.
Det är en otroligt berörande och tung bok att läsa. Det är så svårt och orättvist att tänka sig att någon så ung inte fick uppleva resten av livet han borde ha haft. Det gäller självklart inte bara honom utan alla som försvinner för tidigt. Men det blir så tydligt när man läser det här.

Jag satt med tårar i ögonen flera gånger, speciellt när jag läste hans brev till det barn han aldrig kommer få. Det var verkligen sorgligt och samtidigt så fyllt av kärlek.

Lite längre fram ska jag läsa den andra boken, men först ska den här få smälta lite.

Femton frågor

Jag blev taggad av Madeleine att skriva svar på 15 frågor som hon har gjort :) Självklart hoppar jag på det! Passar utmärkt så här sista dagen innan praktiken drar igång igen!

1. När började du läsa böcker? 
Hm, böcker har som alltid funnits i mitt liv på ett eller annat sätt. Som liten minns jag att jag hade de där kassettbanden med tillhörande häfte som man kunde läsa och lyssna på samtidigt. De tyckte jag mycket om! Pappa tog mig ofta till biblioteket också, vi brukade låna Pettson och Findus-böcker som han fick läsa högt. Jag minns inte exakt när jag började läsa helt själv, men jag är säker på att det var i väldigt ung ålder i alla fall.

2. Vilken är din favorit genre? 
Jag måste ju ta skräck, jag vet inte varför men jag tycker om att bli skrämd av en bok, eller tv-serie, eller film. Däremot är ju inte skräck det enda jag läser.

3. Var brukar du köpa dina böcker? 
Ofta är det second hand-affärer. De är billiga och man kan göra riktigt fina fynd! Annars är det Akademibokhandeln eller Adlibris som gäller om det är nya böcker.

4. Går du till något bibliotek och lånar böcker? 
Det går lite i perioder. Just nu har jag en period då jag inte gör det, tyvärr kanske jag ska säga. Men jag har ganska många olästa böcker hemma så det behövs inte just nu.

5. Har du någon speciell plats där du läser? 
Oftast i min säng. Men sedan jag flyttade närmare familjen igen så har jag en känsla av att min ena systers sommarstuga kommer bli ett favoritställe under den varmare delen av året. Att sitta ute på gården där, njuta av tystnaden, dricka lite kaffe och dyka ner i en bok...det kan bara bli bra!

6. Vilken är din favoritbok? 
Ugh...det här är den mest omöjliga frågan någonsin..Jag kan inte välja en!

7. Vem är din favoritförfattare? 
Jag har ju tre som jag brukar lista som favoriter: Stephen King, Dean Koontz och Margit Sandemo.

8. Har du en bokblogg där du recenserar böcker? 
Ja det här är ju min bokblogg, den består inte enbart av recensioner men i perioder där jag läser mycket blir det ju också en hel del recensioner, eller tankar om böckerna kanske är bättre uttryck?

9. Hur länge har du bloggat på din bokblogg? 
Det var jag tvungen att kolla upp och då insåg jag att min blogg faktiskt har hunnit fylla 3 år! Den 17 april 2011 skrev jag mitt första inlägg. Grattis i efterskott bloggen, du är en av de bästa saker jag börjat med!

10. Läser du någon annan bokblogg/bokbloggar?
Många! Jag har dem sparade i en särskild mapp i favoriterna.

11. Inspireras du att skriva egna berättelser när du läser böcker? 
Åh jag önskar att så var fallet. Jag ville bli författare när jag var yngre, jag skrev nästan hela tiden. Oftast noveller och dikter. Ibland någon låttext. Men jag har tappat mycket av det tyvärr...nu blir det bara dikter och inte lika ofta som förut.

12. Hur lång tid tar det för dig att läsa ut en bok? 
Det beror på! Det kan ta en dag, det kan ta en vecka. Det är mycket som avgör hur lång tid det tar. Har jag mycket tid över att läsa så går det ju snabbt, är det mycket i livet runt omkring så kanske jag inte läser så mycket alls och då tar det tid.

13. Lyssnar du på musik när du läser? 
Nej, det gör jag inte.

14. Brukar du lyssna på ljudböcker?
Jag hade en period då jag alltid lyssnade på en ljudbok innan jag skulle somna. Men nu för tiden gör jag inte det.

15. Vilken bok läser du just nu och vad tycker du om den? 
Jag har faktiskt inte börjat på någon bok just nu, men jag ska börja på Inga kelgrisar, inga styvbarn och jag ser väldigt mycket fram emot det!


Så såg jag att man gärna fick skicka vidare den här och då gör jag det till Fantastiska berättelser, Maddes bokblogg och Bokraden

Veckans bokbloggsjerka

Woho, fredag och lite extra ledigt! Det är väldigt skönt och jag hoppas på fint väder nu över påsk så jag kan ta långa, härliga promenader med mina odjur :). Men först så klart, ett besök inne hos Annika för veckans fråga:

Vilken är den mest skruvade tv-serie/film du har sett i din favoritgenre? 

Favoritgenren får väl bli skräck, så klart. Så vad har jag sett för skruvade saker inom skräck, ganska mycket är jag säker på egentligen! Jag har sett första säsongen av American Horror Story och den var skruvad! Bra och skruvad :). Jag ska nog fortsätta med den någon gång snart.
Ska vi ta en skruvad på "dåligt" sätt har jag ju filmen Jurtjyrkogården som skrämde livet ur mig när jag var yngre.

Hm vad mer... nej det står still i huvudet trots att jag vet att jag tittat på mycket skräck i mina dagar! Jag tror det är bristen på kaffe..för jag insåg precis att jag hade tagit med mig kaffe till mitt rum..men jag har på något vis hunnit glömma koppen på skrivbordet och själv sitter jag i sängen med datorn. Jag vet inte riktigt vart det gick fel här men jag ska göra ett nytt försök att få i mig kaffet nu!

Fågelmannen av Mo Hayder

Originaltitel: Birdman

Sidor: 375 (Inbunden)

"En ung och ambitiös kriminalkommissarie som Jack Caffery får inte låta sig chockeras. Men en morgon kallas han till en öde utkant av sydöstra London, där fem svårt sargade kvinnokroppar påträffats, alla märkta med samma fasansfulla signatur: en liten fågel insydd i bröstet. Och det är bara en tidsfråga innan den här nekrofila seriemördaren slår till igen. 

Jack hemsöks dessutom av en gammal familjetragedi som han aldrig lyckats lösa: mysteriet med hans egen försvunne bror. Han kämpar med sitt förflutnas demoner, samtidigt som han mer eller mindre ensam ska jaga en av decenniets värsta psykopater."

Alltså, den här boken.
Jag skulle inte påstå att jag är överdrivet lätt att chocka när det gäller läsning, det känns som att det ska till en del för att jag ska haja till. Men det här, ja jisses.

Hur ska jag uttrycka mig så det blir rätt...

...det här är den bästa och mest obehagliga deckare jag har läst! Ja, så långt tänker jag faktiskt gå! Enda anledningen att jag la undan den ibland var att jag behövde pausa för vardagliga saker som sömn och mat och sådant. Och vissa gånger var jag tvungen att koppla tillbaka till verkligheten och klappa hundarna en sväng, för att komma ihåg att det jag läste bara var påhittat; eftersom den här boken verkligen gjorde mig illa berörda vissa gånger, positivt menat!
Den höll mig i ett hjärngrepp genom allt, lurade mig både hit och dit. Och precis när jag trodde att det inte kunde bli mörkare och vidrigare så blev jag alltid motbevisad.

Jag gillar dessutom huvudpersonen Caffery, visst har han stunder då jag vill ruska om honom lite för att han beter sig dumt men själva personen bakom allt är någon jag verkligen fastnar för. Och oftast kan jag ändå förstå varför han gör som han gör.

Det här är första boken som följer Jack Caffery och jag håller tummarna att fler kommer ut på svenska. Jag vill läsa mer och kommer garanterat följa serien i så fall.

Tusen tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Blod och Död av Jens Ganman

Sidor: 360 (inbunden)

"En tropisk paradisö. Tio seriemördare. Sist kvar vinner. 

Den excentriske teveproducenten mr Love har hittat receptet - en extremvariant av Robinson och Survivor, där man struntar i finliret och går direkt på det folk innerst inne vill ha: blod och död. Precis som på medeltiden, när förnedring och offentliga avrättningar var ett folknöje.

Och kanske hade det gått, om det inte varit för psykologen och populärkulturexperten dr Butterworth, som har helt andra planer med sin medverkan och som tänker visa att det går att behålla värdigheten, även i en malström av sex, droger, skräckfilmer, godis och dålig popmusik.

I alla fall till en viss gräns."

Oj. Vad sjutton...jag vet inte vad jag ska skriva här riktigt. Jag är inte helt säker på vad det var jag faktiskt läste. Det var inte vad jag hade förväntat mig i alla fall, på gott och ont antar jag.

Vi får följa alla händelser på ön genom blogginlägg som dr Butterworth skriver, de har nämligen fått tillgång till en dator med internet för att kunna hålla kontakt med tittarna och liknande. Så han sitter och skriver inlägg och svarar på frågor samtidigt som de alla på ön äter godis (enda maten de får) blir utsatta för skräckfilmer på storbildsskärm och väcks av popmusik som väl ska fungera för att förstöra deras sömn och rubba deras psyke för att få dem att börja mörda varandra.

Det här är alltså inte en hemsk bok, den är...udda. Mycket, mycket udda. Tom Cruise dyker till exempel upp en sväng, det är en hel del tå-sugande lite här och där i boken, det kommer seriemördande siamesiska trillingar och annat galet.

Helt ärligt hade jag nog gillat den mer om den faktiskt var hemsk istället. Det här blev lite för udda för mig. Jag kan inte påstå att någonsin fastnar för berättarrösten dr Butterworth heller, han går från att bete sig lite högdraget till att bli som en osäker tonåring ibland.

Men, i alla fall, vill ni läsa en udda bok så är det här helt klart en bok att överväga! För det kan den verkligen leva upp till.

En ny bok i ett underbart paket!

Så, igår när jag kom hem från praktiken låg det ett litet avi och väntade på mig innanför dörren. Jag hade tänkt vänta till idag med att hämta ut det, men två av mina vänner drog upp min nyfikenhet tills jag inte kunde stå emot nå mer. Jag knallade iväg och hämtade det i alla fall!

Får mitt paket och ser det här:

Tror ni det stillade min nyfikenhet? Eh nej! Den åkte upp några snäpp till. Skyndade hem och öppnade paketet: 

I det låg en söt liten råtta, en disktrasa, ett papper och boken Inga kelgrisar, inga styvbarn av Cia Sigesgård. Jag älskar hela paketet! Så kul! Och det har verkligen gjort mig ännu mer nyfiken på vad sjutton boken kommer innehålla. Tusen tack till Kalla kulor förlag! 

Veckans bokbloggsjerka

Ännu en fredag! Och dags att besöka Annika igen för veckans jerkafråga:

Har du någonsin råkat ut för att du inte alls känner för att läsa någon av de böcker som står i din bokhylla? Om ja, vad gjorde du åt det? Om nej, tror du det någonsin kommer att hända dig? 

Joo, det har hänt någon gång ibland att den känslan kommit. Men det brukar inte hålla i sig speciellt länge. Och när det hänt har jag antagligen tagit en liten paus i läsandet och kanske koncentrerat mig mer på någon tv-serie ett tag, eller något tv-spel. Eller så har jag helt enkelt gått till biblioteket och letat reda på en bok som kändes mer rätt för tillfället :).
Men det var ett tag sedan det här hände sist, och tur är väl det för jag har många olästa böcker att välja på så rent logiskt borde det finnas något för varje tillfälle.

Spegeln sprack från kant till kant av Agatha Christie

Originaltitel: The mirror crack'd from side to side

Sidor: 236 (pocket) 

"Den nya tiden, med villor och snabbköp, har ändrat det mesta i idyllen St. Mary Mead, och på godset härskar den vackra filmstjärnan Marina Gregg. Men när en gäst vid en av hennes stora fester dör av en förgiftad drink visar det sig att en hel del är som förr i världen: byskvallret, hatet - och Miss Marples skarpsinne."

Efter tegelstenen Den sjunde sonen behövde jag något snabbt, lätt och lite mysigt. Så det blev en deckare om Miss Marple, mystanten som löser mord!

För ja, jag tycker det ger en mysig känsla att läsa Agatha Christies böcker, det är inget galet blodigt och hemskt som det kan vara i de böckerna jag läser (lite kul tycker jag det är att på Läser just nu till höger visas en bok som heter Blod och Död). Här mördas det visserligen lite till höger och vänster men det är inte lika rått.

Jag älskar pusslet i de här deckarna, det är små små ledtrådar som delas ut som kan tänkas hjälpa en eller leda en i helt fel riktning. Ska jag vara ärlig leder de mig oftast i helt fel riktning, jag hade inte blivit någon bra Miss Marple! Men det gör absolut ingenting, det är spännande att följa boken till slutet för att då äntligen få veta hur det ligger till.

Det var precis vad jag behövde just nu!

Ny bok som väcker ha-begär

Alltså...det är riktigt farligt för plånboken att ha en praktik där man står och plockar upp böcker flera dagar i veckan och alltså snabbt ser alla nyheter som kommer in.
Igår väcktes ha-begäret riktigt ordentligt av den här boken:

"Journalisten Petra skickas på uppdrag till Kirunaområdet, hennes hemtrakter som hon inte återvänt till på många år. Hon ska skriva en artikel om synska Greta, en elvaårig flicka som sägs ha hjälpt polisen att hitta en försvunnen tonåring. Vid upptäckten var han dock bortom all hjälp. Mördad.

Greta har fått rykte om sig att ha magiska krafter. Men nu har lokalbefolkningen börjat misstro henne och istället börjat förtala och trakassera henne och hennes mamma Virona. Varför är Virona då så hotfull när Petra försöker få hennes och Gretas syn på saken? 

Fler illdåd sker och mystiska pentagram börjar dyka upp här och var. Vissa ritade i blod. Det är som om helvetet brutit lös i trakten. Bokstavligen.

I takt med att Petra, med hjälp av fotografen Markel och den lokale polischefen Lars, gräver allt djupare börjar hon ana ett kusligt samband mellan allt helvetiskt som händer och hennes egen, dysfunktionella uppväxt."

Jag är verkligen extra svag för böcker som utspelar sig i Kiruna-området där jag själv är född och uppvuxen. Och den här låter otroligt spännande!

Det sjunde barnet av Erik Valeur

Originaltitel: Det syvende barn

Sidor: 719 (Inbunden) 

"Det omtalade danska spädbarnshemmet Kongslund står i centrum för denna suggestiva berättelse om sju barn som adopterades bort 1961. Ingen skulle få kännedom om deras verkliga härkomst, inte ens de själva. De var alla födda samma år på samma BB-avdelning på Rigshospitalet i Köpenhamn. Men ett av barnen bar på en hemlighet som till varje pris skulle döljas.

Många år senare i samband med en jubileumsfest på Kongslund får några av de vuxna adoptivbarnen motta anonyma brev. Ett mystiskt dödsfall inträffar och någon gör ett attentatsförsök - incidenter som kan ha kopplingar till barnhemmet och händelser i det förgångna. Spekulationerna i pressen tar fart och drevet går. Frågorna är många. Och händelseutvecklingen får vittgående konsekvenser, med efterverkningar på regeringsnivå."

Nu är den här tegelstenen utläst! Det tog ett tag minsann.
Men det var inte för att den var dålig som tur var. Jag fick läsa långsamt eftersom det är en otroligt välskriven och detaljrik berättelse. Den var tvungen att få ta sin lilla tid att komma igenom.

Berättelsen är intressant och full av intriger. Det är hemligheter hit och dit och det går aldrig riktigt att veta vem som talar sanning. Som läsare får man hoppa en del mellan nutid och dåtid, och mellan olika personer så det tog mig ett litet tag att börja hänga med i svängarna. Men när jag väl gjort det så flöt det på bra.

Oftast är den riktigt spännande, även om det inte är någon bok som är fylld med action hela tiden. Men gåtorna och frågorna som man söker svar på gör så att jag som läsare hela tiden drivs att fortsätta läsa. Jag måste få veta hur det ligger till! Och jag blev lurad ungefär lika många gånger som personerna i boken blev lurade. Det var först när den mest berättande rösten i boken insåg hur det låg till som det klickade till i min hjärna också.

Ska jag skriva något negativt så är det att den blev lite seg ibland, det blev lite för långdraget i vissa delar. Men det är en högst personlig åsikt och jag förstår varför de delarna ändå var viktiga och fanns med.
Och som sagt, det är en väldigt läsvärd och välarbetad bok!

Lite nytt som hittat hem till mig

Det har dykt upp lite böcker från olika håll här hemma, så jag tänkte passa på att visa upp dem!

• Divergent och Insurgent av Veronica Roth. De här två fick jag av en av syrrans kompisar! Hon hade köpt serien på engelska istället och visste att jag inte hade dem, så jag fick hennes svenska versioner. Det tackar jag väldigt mycket för!
• Fågelmannen av Mo Hayder är ett recensionsexemplar från Modernista. Den verkar jättespännande! Tusen tack för det :).
• Mörka platser av Gillian Flynn är ett sista bokrea köp från Bokus. Det känns som jag är sist ut med att skaffa den men bättre sent än aldrig heter det väl? 
• House of Leaves av Mark Z. Danielewski. Syrran skulle köpa en bok från adlibris och frågade om jag ville passa på att beställa något, då blev det den här udda boken som stått på min önskelista länge! 
• The Walking Dead 2: På drift av Robert Kirkman. Så otroligt peppad på att fortsätta med den här serien!

Så, det var mina nya böcker. Nu sitter jag med beslutsångest för jag vet inte vilken av alla böcker jag har hemma jag ska börja läsa...

Dylan Dog: De sista ljuva åren

Originaltitel: Gli Ultimi Immortali

Sidor: 98

"På äldreboendet Garden Paradise i England bor personer som levt så länge att man kan tro att de är odödliga. Men när mardrömsdetektiven Dylan Dog får i uppdrag att hitta orsaken till deras långa liv, dröjer det inte länge innan Garden Paradise drabbas av våldsamma dödsfall..."

Wow.

Så, jag tog upp det här seriealbumet och förväntade mig skräck och kanske lite monster och sådant läskigt. Och stämningen finns där hela tiden, jag blir lite nervös direkt och sitter med den känslan hela läsningen. De otroliga illustrationerna i svart och vitt hjälper verkligen till att skänka ytterligare djup till känslan av kommande otrevligheter.
Nyfikenheten ligger hela tiden på topp, för man tilldelas så många olika förklaringar till den höga åldern! Jag sitter och försöker lista ut vem som ljuger, vem som talar sanning, och när jag tror mig veta så kommer det en annan version som verkar passa bättre.

Och så kommer de sista sidorna och bara tvärvänder på allt jag hade trott och tänkt och delar ut ett slag i magen på mig istället! Där satt jag helt oförberedd och ovetande om vad som väntade!
Det här är menat på ett otroligt positivt sätt, för aj vad det kändes och oj vad bra gjort det var.

Tusen tack igen till Ades Media för att jag fick chansen att läsa det här, det har gjort mig ännu mer sugen på att fortsätta i serievärlden och Dylan Dog är en karaktär jag mer än gärna återkommer till!

Veckans bokbloggsjerka

God morgon! För ovanlighetens skull kör jag jerkan inne hos Annika tidigt en fredag! Annika hade läst ett inlägg om deckargenren som gjorde henne lite upprörd, vilket leder till veckans fråga:

Hur ser din syn på deckargenren ut och hur ställer du dig till dåligt korrekturlästa böcker? 

Jag har inga problem med deckargenren. Visst följer många böcker en mall men det tycker jag är likadant i alla genrer, oftast kan man väl ana ett mönster som de följer? Det betyder ju inte att det är dåliga böcker.
Enligt mig är det riktigt dumt att se ner på nån genre som sämre litteratur. Jag gillar inte ens uttrycket sämre litteratur.
Personligen så gillar jag deckare, läser några då och då och älskar att följa pusslet i dem, ledtrådar och hemskheter och stör mig inte på hur de är uppbyggda.

Sedan korrekturläsning, alltså visst kan jag reagera när det är lite småfel här och där. Men småfel är sällan något som drar ner mitt omdöme på en bok. Det ska vara riktigt illa för att jag ska störa mig så pass mycket att hela omdömet om boken faller eller att jag ska lägga bort den. Och just nu kan jag inte komma på om jag haft någon sådan bok.