[geim] av Anders De La Motte

"Henrik HP Pettersson är en småhustlare som skiter i det mesta. En dag kommer han över en mobiltelefon som märkligt nog verkar veta det mesta om honom, och via den blir han inbjuden till en fascinerande ny upplevelse. Ett Alternate Reality Game som utspelar sig mitt i den intet ont anande Svennevärlden. Efter att han klarat inträdesprovet erbjuds han en rad olika kittlande uppdrag som alla filmas för att senare visas upp på en rankinglista och bedömas av ett slutet nätcommunity. I takt med att spänningen, belöningarna och inte minst creden från fansen växer tar HP allt större risker och snart är han beredd att göra nästan vad som helst för att få fortsätta spela.

Polisinspektör Rebecca Normén är HP:s totala motsats. Hon är anställd på Säpos livvaktsrotel och har järnkoll på sitt liv, ändå känner hon sig inte säker. Någon vet obehagligt mycket om hennes förflutna. Om sådant som ingen borde veta. Som till exempel att hon är en mördare... Är det någon som leker med henne?

Efterhand som Spelet tränger sig allt djupare in i deras liv närmar sig HP:s och Rebeccas världar oundvikligen varandra. Men om verkligheten bara är ett Spel, vad är då egentligen på riktigt? Och är du verkligen säker på att du vill Spela?"

Ehm, ja jag kanske råkade läsa ut [geim] idag, även om jag började läsa den natten till idag. Det gick snabbt! Dels har jag haft väldigt mycket tid att läsa, jag hjälper till att passa mammas valp som har ett skadat ben och inte får göra så mycket. Dels var det en spännande bok! Jag såg fram emot att plocka upp den igen hela tiden.

Det var oväntade svängar hit och dit som fick mig överraskad ganska ofta. Boken hoppar mellan Rebeccas och HP:s synvinkel, nutid och tillbakablickar, men allt sker smidigt och det är lätt att hänga med i.
Språket är lite annorlunda, det är mest svenska men slinker in en del engelska också i HP:s tankar. Just hans engelska tankar och uttryck oroade mig lite först, jag var rädd att det skulle störa läsningen. Men faktiskt så flöt även det på bra och till slut var det ingenting jag tänkte på.

Jag trodde inte jag skulle känna det behovet, men jag måste nog köpa fortsättningen [buzz] också.