Dean Koontz - Vad natten döljer

"En gång för länge sedan anlände en mördare till en liten stad. Hans namn var Alton Turner Blackwood, och inom loppet av några månader hade han brutalt mördat fyra familjer. Hans vansinnesdåd slutade inte förrän han själv dödades av den sista familjens sista överlevande: en fjortonårig pojke.

En halv kontinent bort och två decennier senare är det någon som mördar familjer igen och i detalj återskapar Blackwoods dåd. Mordutredaren John Calvino är säker på att hans egen familj kommer att bli måltavlan för det fjärde dådet, precis som hans föräldrar och systrar blev offer den där gången när han var fjorton år och dödade deras mördare.

John Calvino är en förnuftig man som i sitt arbete som mordutredare bara handskas med kalla fakta. Men en upplevelse utöver det vanliga övertygar honom om att döden inte alltid behöver vara en enkelriktad resa ibland kan de döda komma tillbaka ..."

Jag läste ut Vad natten döljer klockan halv tre natten till idag. Jag kunde inte lägga bort den, var tvungen att få veta hur det skulle gå! Sedan drömde jag mardrömmar om den när jag somnade, så det måste ju vara ett bra betyg till Koontz, som på baksidan av boken beskrivs som mardrömmarnas mästare. Den här boken letade sig verkligen in i mina mardrömmar!

När det gäller skrämmande saker i böcker och filmer finns det två olika delar som kan få mig rädd eller ge mig riktigt obehagliga känslor. En del är när det är människors grymhet som visas, som i tillexempel serien Criminal Minds där det är människor som begår hemska handlingar. En annan del är det övernaturliga, onda andar, demoner osv. I den här boken blandas det, och det kröp verkligen in under skinnet på mig.

Om jag tänker tillbaka på handlingen så är det som att se en film spelas upp i huvudet på mig, jag har fått så tydliga bilder av allting. Otroligt bra och spännande. Jag fastnade för huvudpersonen John Calvino och hans familj, deras olika personligheter och den värme de har för varann. Det var verkligen fint att läsa om. Och när jag fastnar så för personerna, blir det bara ännu mer nervkittlande när en fara lurar i skuggorna.
Och som ett plus, jag älskar omslaget! Tycker det är riktigt vackert.