"There are no polar bears left on Bear Island. At least, thats what Aprils father tells her when his scientific research takes them to this remote Arctic outpost for six months. But one endless summer night, April meets one. He is starving, lonely and a long way from home. Determined to save him, April begins the most important journey of her life..."
Det här var en riktigt fin berättelse som rymde otroligt många känslor! April är en klok tjej som egentligen bara vill umgås mer med sin pappa. Men han är väldigt upptagen i sitt arbete och har aldrig riktigt kommit över sorgen efter att Aprils mamma dött.
De åker till en enslig ö på grund av pappans arbete och där blir April vän med en isbjörn, Bear. Den enda isbjörnen på ön och han är lika ensam som hon. Vänskapen mellan dem är riktigt fint beskriven. Bear lär April att ryta, att använda sin röst för att bli hörd. Och April bestämmer sig för att hjälpa Bear att ta sig hem.
Det är en bok om vänskap, sorg, ensamhet och det faktum att vi alla kan göra något för att hjälpa planeten vi lever på. Vi måste ta hand om den och djuren som bor här med oss.
Det låter som en fin berättelse. Det är så sorgligt att isbjörnarna får allt svårare att överleva. Det är svårt att tänka sig Arktis utan dem.
SvaraRaderaJa väldigt sorgligt!
Radera