fredag 26 juni 2015

Järnskallen av Nils Håkansson


Originaltitel: Järnskallen
Sidor: 526 (Inbunden)
Recensionsexemplar: Ja från Järnskallen själv (eller Albert Bonniers förlag!), tusen tack!
"Våren 1917 plågas Sverige av hungerkravaller och politisk oro. Rykten går om röda terroristgrupper och militära sammansvärjningar. Mitt i all turbulens begås ett mord på en officer med förbindelser i den svenska makteliten.
En maskerad man som kallar sig herr Agnefit samlar en grupp udda existenser för att lösa mordet. I gruppen ingår en labil före detta tsaragent, en svärmisk studentska som besitter en ovanlig talan för orientaliska kampsporter, en alkoholiserad kvinna som tål hur mycket stryk som helst, en uppvisningsbrottare, en bankrånare och en dansk kälkborgare med en unik begåvning för att orsaka förödelse. Gruppen kastas ut i ett virrvarr av intriger som spänner från samhällets högsta toppar till Stockholms undre värld, där två rivaliserande gäng är inbegripna i ett blodigt krig."
Alltså, wow...vad ska jag skriva om den här boken egentligen? Det är en ordentlig bok på 526 sidor men de sidorna märktes knappt av när jag läste. Tiden flög fram och det tog mig bara lite mer än en dag innan den var utläst.

Jag älskar det här gänget som består av alla möjliga sorters antihjältar. För här är det inte perfekta superhjältar vi har att göra med. Det här är människor med alla möjliga sorters brister, som kanske av mer eller mindre nobla skäl hjälper herr Agnefit för att läsa mordet. Men trots, eller kanske tack vare, alla deras brister så letar de sig direkt in i mitt hjärta och jag vill bara ha mer.

Berättelsen i sig är otroligt välskriven. Det finns hela tiden ett driv som för mig framåt även i de stunder då det egentligen inte händer så mycket. Jag är fascinerad över hur författaren har tänkt ut allt. När det börjar skrapas på ytan av mysteriet och jag inser att det ligger något stort bakom, då försvinner alla chanser att jag skulle kunna lägga ner boken och sluta tänka på den. Alla svängar och detaljer gör så att det nu i efterhand känns som att jag sett allt spelas upp på en tydlig film medans jag läst.

Järnskallen är en av de där böckerna som lämnar mig stum; det är då jag blivit helsåld och så fruktansvärt gärna vill att alla andra ska läsa den men inte riktigt vet hur jag ska formulera mig för att det ska framgå hur bra den är!

Så jag säger helt enkelt: LÄS!

2 kommentarer:

  1. Åh vad kul! Då ska jag ta mig an den här så småningom. Gillade marknadsföringen. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas du kommer gilla boken också! :)

      Radera