Jägaren av Kamilla Oresvärd

Originaltitel: Jägaren

Sidor: 311 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Bokfabriken, tusen tack! 

"När Julia en tidig morgon kommer hem från ett nattklubbsbesök möts hon av en fruktansvärd syn i köket ligger hennes storasyster livlös på golvet och det är blod överallt. Kriminalkommissarie Stina Seger och hennes grupp blir tilldelade fallet, med väldigt få ledtrådar att arbeta med. Stina kämpar med sorgen efter sin mamma, och i kombination med att ständigt ligga steget efter gärningsmannen blir hennes situation nästintill ohanterlig. De måste komma nära innan mördaren slår till igen, men till vilket pris? 

Samtidigt jagar en man sanningen om en olycka som skedde flera år tidigare. Men vem är han? Och vad är det som han så desperat söker efter?"

Det här är en fristående uppföljare till boken Minnesbäraren, som jag inte läst. Om jag förstår det rätt så är båda två böcker som egentligen kom som ljudbokserier på Storytel först, innan de blev fysiska böcker. Jag har inte lyssnat på dem heller utan det här blev min första bekantskap med Stina Seger och hennes kollegor.

Jägaren är en spännande berättelse med mycket driv. Det händer alltid något, kapitlen är korta och det är väldigt lätt att bara låta sig dras med i allt och försöka lista ut hur allt hänger ihop. Jag hade ingen koll på det förrän författaren själv ville att jag skulle förstå det, det var så det kändes. Ledtrådarna var smidigt utplacerade och till slut hade man fått ihop tillräckligt mycket för att se hela bilden.

Det jag egentligen är lite trött på i berättelser på är poliser som mår så dåligt att det går ut över deras jobb av olika anledningar. Att de alltid ska vägra ta emot stöd och hjälp tills något går helt galet. Jag märkte när jag läste att det gjorde mig en aning irriterad den här gången.

Men vill man ha en snabbläst och spännande deckare är det här ett tips!