Fågelmannen av Mo Hayder

Originaltitel: Birdman

Sidor: 375 (Inbunden)

"En ung och ambitiös kriminalkommissarie som Jack Caffery får inte låta sig chockeras. Men en morgon kallas han till en öde utkant av sydöstra London, där fem svårt sargade kvinnokroppar påträffats, alla märkta med samma fasansfulla signatur: en liten fågel insydd i bröstet. Och det är bara en tidsfråga innan den här nekrofila seriemördaren slår till igen. 

Jack hemsöks dessutom av en gammal familjetragedi som han aldrig lyckats lösa: mysteriet med hans egen försvunne bror. Han kämpar med sitt förflutnas demoner, samtidigt som han mer eller mindre ensam ska jaga en av decenniets värsta psykopater."

Alltså, den här boken.
Jag skulle inte påstå att jag är överdrivet lätt att chocka när det gäller läsning, det känns som att det ska till en del för att jag ska haja till. Men det här, ja jisses.

Hur ska jag uttrycka mig så det blir rätt...

...det här är den bästa och mest obehagliga deckare jag har läst! Ja, så långt tänker jag faktiskt gå! Enda anledningen att jag la undan den ibland var att jag behövde pausa för vardagliga saker som sömn och mat och sådant. Och vissa gånger var jag tvungen att koppla tillbaka till verkligheten och klappa hundarna en sväng, för att komma ihåg att det jag läste bara var påhittat; eftersom den här boken verkligen gjorde mig illa berörda vissa gånger, positivt menat!
Den höll mig i ett hjärngrepp genom allt, lurade mig både hit och dit. Och precis när jag trodde att det inte kunde bli mörkare och vidrigare så blev jag alltid motbevisad.

Jag gillar dessutom huvudpersonen Caffery, visst har han stunder då jag vill ruska om honom lite för att han beter sig dumt men själva personen bakom allt är någon jag verkligen fastnar för. Och oftast kan jag ändå förstå varför han gör som han gör.

Det här är första boken som följer Jack Caffery och jag håller tummarna att fler kommer ut på svenska. Jag vill läsa mer och kommer garanterat följa serien i så fall.

Tusen tack till Modernista för recensionsexemplaret!