Dansar med vargar av Michael Blake

                           Originaltitel: Dances with Wolves  Sidor: 283

"Han är inte en officer som andra - löjtnant John Dunbar. Han är en drömmare och idealist - en man som går sina egna vägar. Ingen annan skulle ha stannat kvar, ensam och bortglömd, på det övergivna Fort Sedgewick mitt ute på prärien - i siouxindianernas land. 

Men John vägrar lämna sin post. Han har sin häst och en nyfiken varg som sällskap och han njuter av friheten och det vilda, oändliga landskapet. En dag bryts stillheten - några siouxindianer närmar sig. Det första mötet blir långtifrån fredligt. 

Men John bygger långsamt upp en förtrolig kontakt med stammen. Han lär sig deras språk, får namnet Dansar-med-vargar - blir en av dem. Och mest oväntat av allt: han förlorar sitt hjärta till en mystisk ung kvinna i indiankläder.

Dansar med vargar är en stark och romantisk roman om ett annat sätt att leva, om den stora kärleken och om en man som tvingas till sitt livs svåraste beslut när hans förflutna hinner ifatt honom..."

Det är en evighet sedan jag såg filmen Dansar med vargar, så jag kan faktiskt inte uttala mig något om hur lika boken och filmen är. Jag kommer inte ihåg tillräckligt mycket.

Men boken, vilken berättelse det är. Så fin och spännande. Trots att det nog är ett ganska ogästvänligt landskap som John Dunbar befinner sig helt ensam i så beskrivs det lockande. Den där stillheten och ensamheten verkar nästa vara ett trevligt tillstånd när man läser om det.

När indianerna kommer in blir det mer spännande, samtidigt som en kärlekshistoria börjar utspela sig. En försiktig och trevande sådan med tanke på olikheterna i de två personernas liv; en indiankvinna och en officer i amerikanska armén.

Jag har suttit och småskrattar vissa stunder, gråtit andra stunder och svurit och varit arg andra stunder igen. Det är så blandat i boken; det är glädje, sorg, nyfikenhet och frustration. I slutet grät jag av ilska, det var några extra jobbiga sidor.

En helt klart läsvärd bok!