Lilla Himlafågel av Joyce Carol Oates



Originaltitel: Little Bird of Heaven     Sidantal: 479

" Elvaårige Aaron hittar sin mor Zoe brutalt mördad hemma i familjens hus i den lilla staden Sparta i nordöstra USA. Nästan genast riktas polisens uppmärksamhet mot mannen hon nyligen har separerat ifrån - Aarons far. Snart börjar det också gå rykten om att Zoe hade en älskare, en gift tvåbarnsfar, som kan ha varit inblandad i dådet. 

Mitt i det svårlösta och utdragna drama som följer står två barn, så småningom unga vuxna, som också utgör romanens berättarröster: den mördade kvinnans son Aaron och älskarens dotter Krista. Under hela sin uppväxt hör de talas om varandra. Krista börjar ta omvägar runt Aarons hus, smyger sig så nära hon bara vågar. Aaron blänger på Krista i skolan, men kan inte sluta tänka på henne. De rör sig i allt snävare cirklar kring varandra och i tonåren övergår nyfikenheten i ömsesidig besatthet. Samtidigt håller båda fast vid tron att den andras far är den som är skyldig till mordet."

Oates är en författare jag verkligen gillar. Egentligen borde jag räkna med henne när jag berättar vilka favoritförfattare jag har. Alla böcker jag har läst av henne har jag gillat så hon borde ju helt klart ha förtjänat sin plats bland King, Koontz och Sandemo.

Vi får följa historien både från Kristas och Aarons synvinkel. Först ut är Krista, och det är hennes del av berättelsen som fångar mig mest. Hennes känslor och tankar om mordet och anklagelserna mot hennes far känns mer. Aaron är en bråkstake som inte riktigt verkar bry sig om resten av världen. Men mot slutet är det ändå han som har utvecklats mer som person.

Oates böcker innehåller ofta mycket starka känslor, känslor som för det mesta dessutom är mörka. Lilla Himlafågel är inget undantag, även om jag uppfattar den som lite lättare än de andra böcker jag har läst av henne. Kanske är det därför den inte blir en favorit heller.

Med det säger jag inte att den är dålig, för det är den inte. Den är bara inte lika bra som till exempel Älskade syster som jag var helt fast i. Det är lite svårt att sätta fingret exakt på vad jag tycker fattas.

En bra bok men inte en favorit från Oates.