Lite död runt ögonen av David Ärlemalm

Originaltitel: Lite död runt ögonen

Sidor: 265 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Bokförlaget Forum, tusen tack! 

"En gripande bladvändare från Stockholms skuggsida, en kärlekshistoria mellan två föräldrar, en levande och en död, och deras barn. När Sofia dör av en överdos lämnar Arto livet som missbrukare för att försöka skapa en tillvaro för sig själv och dottern Bodil. Då han anklagas för att sälja droger och får sparken från den skola där han arbetar i köket, pressas han att ordna pengar på de sätt han känner sedan gammalt. Under senhöstens nätter tvingas Arto allt längre in i en värld av lögner, brott och våld när han försöker rädda sig själv och sin dotter."

 Aj, aj, aj vad den här boken gör ont i hjärtat. Det är svart och hårt och ändå så fint och sorgligt. Alla känslor hinner gå igenom mig under tiden som jag läser.

Arto är en karaktär som verkligen försöker göra rätt för sig. Efter ett hårt liv och flera år som drogberoende vill han skapa ett stabilt och bra liv för sig och sin dotter Bodil. Men det är inte lätt och när han får sparken blir han desperat. Desperata människor gör inte alltid de bästa valen. Det är otroligt frustrerande att se på medan hans val bara för honom längre och längre in i ett hav av lögner. Han hade kunnat lösa saker på helt andra sätt men jag förstår samtidigt att det på grund av hans bakgrund finns en stolthet i att klara sig själv som är väldigt svår att bli fri från. Han måste visa världen att han kan få vardagen att gå ihop som ensamstående pappa. Kärleken till dottern lyser igenom allt och jag bryr mig om honom och Bodil från början till slut.

Jag tycker författarens skrivsätt är väldigt annorlunda än de flesta andra böcker jag läser. Det är mycket dialog och det känns som att det inte finns ett onödigt ord med på sidorna. Det är avskalat på ett sätt som verkligen passar in i själva berättelsen. Det finns inga förskönande omskrivningar, det bara är rakt på sak.

De sista sidorna slår hjärtat så djäkla hårt i mitt bröst och jag stressläser nästan för att få veta hur allt ska sluta. Jag kommer bära med mig Arto och Bodil länge.