måndag 18 mars 2019

Skärvor av en brusten värld av Mattias Kuldkepp


Originaltitel: Skärvor av en brusten värld
Sidor: 697 (Storpocket)
Serie: Sönderfallets symfoni (del 1)
"Ett gnistrande sandkorn i en evighet av mörker. Det är allt som finns kvar av vår värld. Ändå bävar jag inte inför tanken på en oändlig tomhet. Tvärtom. Det som får benen att skälva är tanken på att mörkret kanske inte är tomt. Tanken på att något väntar på oss. Väntar, betraktar och bidar sin tid.
Den söndertrasade världen Lyraak är blott en skärva av vad den en gång var. Sliten itu för trettio mansåldrar sedan svävar dess kontinenter i luften likt flytande öar över ett hav av ingenting. Och än är det inte över.
Den blinde pojken Daewar, hans plikttrogna syster Adea, den tungsinta krigardottern Olem och den svårbegriplige opportunisten Spelemannen måste välja. Och valen i en värld där misstro och hunger är markens enda gödsel är aldrig självklara. Inte heller deras konsekvenser."
Att det har tagit tid att läsa den här boken är absolut inte bokens fel. Det var bara inte det smartaste att börja på en tegelsten i februari när bokrean på jobbet skulle dra igång. Huvudet var inte riktigt redo för en helt ny värld att lära känna då. Men nu i mars har det gått bättre! Jag har kunnat sträckläsa vissa delar och svepas in i Lyraak och lära känna alla karaktärer.

Det här är verkligen en ordentlig fantasybok. Man får hoppa in i en annan värld, där det finns magi, profetior, alver och demoner. Med nästan sjuhundra sidor är den något att bita i och ska jag vara ärlig skrämde den mig lite eftersom jag inte är någon van fantasyläsare. Men om man bortser från min egen trötthet så har det varit spännande läsning! Jag har tyckt om att följa de olika karaktärerna, fått några favoriter (Olem till exempel, vilken resa hon gör!) och suttit med andan i halsen när allt verkar falla samman.

Kuldkepp har gjort ett riktigt bra jobb med världsbygget tycker jag. I början av varje kapitel finns små stycken som kommer från alla möjliga källor, de sista orden från någon som blivit avrättad, en ramsa som finns inristad på en sten vid en vägkant, talesätt från de olika folkslagen som finns. Allt hjälper till att dra in dig som läsare och få dig att känna som att det här är en riktig värld.

2 kommentarer:

  1. Den här låter verkligen som något för mig! :D Har själv precis avslutat en tegelsten och håller med dig om att dem är lite skräckinjagande att påbörja. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad kul att du tycker den låter som något du kan gilla :D

      Radera