måndag 9 april 2018

Oryx och Crake av Margaret Atwood


Originaltitel: Oryx and Crake
Sidor: 376 (Inbunden)
"Huvudpersonen och berättaren i boken kallar sig Snömannen. Han sover i ett träd, insvept i ett lakan. Han sörjer sin älskade Oryx och sin bäste vän Crake. Mat och andra förnödenheter försöker han hitta i ett ödelagt område där insekter förökar sig snabbt, och där nassonger och varjundar härjar i plebsområdena där vanliga människor en gång levde.
När han försöker få en överblick över det som hänt, tvingas han gå decennier bakåt i tiden. Hur kunde allt falla samman så snabbt?
Han söker svaren på sina frågor i den resa han gör; till sitt förflutna och till Crakes högteknologiska bubbelkupol, där han skapade sitt ödesdigra Paradice Project som hela världen skulle komma att beklaga."
Jag har inte läst någon bok av Atwood tidigare, men fick tips om att börja med den här! Dessutom vet jag att en av mina kollegor tycker otroligt mycket om den. Så det var spännande att äntligen plocka upp den och börja läsa!

Det är ju bara att direkt konstatera att jag har fått mersmak. Det var faktiskt lite jobbigt när boken var slut för jag hade kunnat fortsätta läsa ett bra tag till! Jag tycker alltså väldigt mycket om den. Den är fascinerande och obehaglig, båda de sakerna beror på att det känns som en framtid som faktiskt skulle kunna hända. Hon bygger upp det hela så trovärdigt under läsningen.

Berättelsen hoppar mellan nutid och dåtid. Nutid, när Snömannen försöker överleva i en värld där allt gått fel och dåtid i hans minnesbilder där man sakta får veta vad som lett fram till att världen ser ut som den gör. Mest tycker jag nog om dåtids-delen men båda är riktigt bra!

Nu får jag se till att det inte dröjer för länge innan jag plockar upp en till bok av Atwood! För fler kommer det helt klart att bli.

10 kommentarer:

  1. Vad kul att du gillade, jag älskar hennes sätt att skriva. Hon är en av mina absoluta favoritförfattare. Mest för att hon egentligen inte skriver om ett samhälle som ligger långt in i framtiden. Egentligen tar hon ju dagens verklighet och vrider den lite extra bara, inte jättemycket, för att visa hur mycket sjukt det finns i samhället redan nu. Hur sjukt vi faktiskt lever med konsumtionshets, djurförsök, trafficking och annat. Hon visar liksom att det inte behövs mycket alls för att det ska gå helt åt pipan, väldigt läskigt och väldigt skickligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det var verkligen obehagligt, att det kändes så nära inpå ändå! Riktigt bra gjort. Ser fram emot att läsa mer av henne, hon kanske blir en ny favorit här också :)

      Radera
  2. Jag har ännu inte läst någon bok av Atwood. Men det känns som ett måste då alla pratar om henne och hon nämns år ut och år in som en kandidat för nobelpriset. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu har jag ju bara läst den här men den kan jag i alla fall rekommendera! :)

      Radera
  3. Det finns ytterligare två böcker som hänger ihop med Oryx och Crake. På engelska heter de "The Year of the Flood" och "MaddAddam". Vet tyvärr inte vad de heter på svenska, men de är väldigt bra! De handlar om samma katastrof, men ur lite andra perspektiv.

    SvaraRadera
  4. Ja, vad roligt! Även om det som sagt inte är en "rolig" bok. Märkligt nog så köpte jag alla händelser och varelser som förekom i boken. När jag har städat nu så hittade jag ytterligare en av de tre som hör ihop, jag tror jag blev peppad att läsa den nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men eller hur, man köpte det verkligen. Vad kul att du hade en av de andra två, du får hojta till om du läser den sen :D

      Radera